sömndruckna timmar

Nu är jag tillbaka i mina gamla hood för två veckor framåt. Ganska trött efter en lugn sommardag med en strandvistelse och en kväll i barkboet. Vovven har gått och lagt sig och lämnat mig ensam i köket till tonerna av dylan. Sitter och inväntar C som ska hålla mig sällskap några dagar. Dock kommer jag hinna somna. Det verkar dröja några timmar till innan den bilen rullar in på gatan. Vad säger vett och etikett-reglerna egentligen om gäster som dyker upp två på natten?


Hem ljuva Hem

Imorgon åker mina föräldrar till Grekland och lämnar därmed ett stycke hund till mig att ta hand om. Därför flyttar jag till huset under de kommande två veckorna och leker husmor. Ikväll blev det en mors dag-middag samt haentrevligresa-middag med familjen. Det är inte mycket som slår Åre en kväll som denna. När himlen är ljust ljust blå, träden gröna och renfjället speglas i sjön som ligger alldeles stilla och blank. Det luktar försommar och snöfläckarna ligger kvar uppe på skutan. Det är inte mycket som slår Åre en kväll som denna. Bilderna nedan är från vår balkong hemma, där vi suttit hela kvällen. En tjaskig mobilkamera gör det dock inte rättvisa någonstans. En promenad in till Åre avslutade kvällen och nu ska jag krypa in under täcket. Nöjd och belåten. Glad.




En dag i staden.

Östersund var vackert idag. Vi satte svenskt rekord i fika. 3 563 personer. Det blir något att berätta för barnbarnen.






I got my head among the clouds

Jag borde få en medalj efter den här dagen. Så duktig har jag varit . Jag har städat och vänt uppochned på hela lägenheten. Börjat möblera om och inväntar en byrå och några hyllor, sedan ska det nog bli ordning på den här lyan. Det känns förvisso ganska onödigt med tanke på att jag troligtvis flyttar redan om 1½ månad. Men vad gör man inte? Omväxling förnöjer. Jag har även premiäranvänt husets tvättmaskin och behöver inte längre oroa mig för att behöva vända ut och in på underkläderna. Utöver dessa husliga sysslor har jag dessutom varit på gymmet två, läs TVÅ!, gånger. Ett hederligt gymbesök vid lunchtid och ett BodyBalance pass såhär på kvällskvisten.

Dock är jag vansinnigt understimulerad och höjer mig därför till skyarna i detta nu. Men en medalj hade fortfarande suttit fint. Nu ska jag ta en kalldusch. Tjing.

Picknick




Vi sitter framför ett slott. Skokloster slott. Där skulle man bo.

Korta drag.

Nära midnatt igår stapplade jag in i min lägenhet igen. Jag är hemma efter en otroligt märklig, rolig, udda, mysig tid i Stockholm. Stockholms län snarare. Det blev några dagar spenderade i Bålsta.

Korta drag. Onsdagkväll blev bilåkandets kväll och tekoppen dracks tillsammans med morfar som jag inte träffat på länge. Torsdagen blev övertalningens vinnande dag och jag hoppade av i Uppsala istället för Stockholm. Mötte upp med Sofy och Cristoffer. Vi fick oss en guidad tur och har nu sett allt som Bålsta kan erbjuda. Allt. Fredag blev Stockholm. En mysig, trevlig dag. En omtumlande, jobbig dag. Satte mina fötter på Kungsholmens mark och Gustavs humbla boning. Lördagen blev jag-har-världens-sämsta-lokalsinne-och-är-så-jävla-vilse-dagen. Knatade runt i staden med Sofie och Mickan. Träffade Mathildahjärtat. Gick på bio. Satt på en parkbänk. Letade gator. Letade efter Limerick på rådmansgatan. Hittade det inte, men blev så småningom upphittad själv. Hade en riktigt trevlig kväll med Gustavs gäng. 9 okända grabbar och 1 okänd tjej. Någon frågade vem jag var, Åre kom på tal och tio sekunder senare insåg jag att vi var släkt. Våra pappor är kusiner. Vi har aldrig träffats förut. Det var sjukt. Riktigt riktigt sjukt. Söndagen blev tillbaka till Bålsta. Måndagen var en av de mysigaste dagarna på länge. Det var sommar. Sofie kom till oss på kvällen och tisdagen blev Uppsala och tågåkandets dag. Det var också Tradera-panik-dag. Men det var ganska roligt det med. Nu är jag hemma och undrar vad det ska vara bra för.


Stockholm

Det här med att skapa spännande historier är svårare än jag trodde. Livet som arbetslös i Åre under maj månad verkar inte te sig bättre än mina senaste dagar. Det är dock inget fel på mina senaste dagar. Spänningsfaktorn är bara inte särskilt hög. De har spenderats i barkboet med Sofy Barkbåt och Cristoffer von Anka. Filmer har setts, grillen har tänts, kladdkaka har bakats och förtärts med glass och jordgubbar och promenader och underliga diskussioner har ägt rum.
Nu blir det dock ett brott i vardagen. Imorgon åker jag till Sandviken och hejar på morfar. På torsdag åker jag vidare till Stockholm och spenderar helgen där. För trots att de senaste dagarna varit relativt händelselösa, har de även varit den raka motsatsen på det känslomässiga planet. Förhoppningsvis kommer helgen ta bort känslan av att någon arbetar hårt med en mixer på högsta effekt i mitt huvud. Jag hoppas på det bästa. Nu ska jag dra fram väskan och fundera över vad vädergudarna planerar för Stockholm de kommande dagarna.

Jag har även kramat om, pussat på och sagt hejdå till min trogna. Min Robinson. Min nöt. Min Kajsa. Men vi ses snart. 2 månader. Två månader är snart.

Hon är där nere. Jag är här uppe. Men återigen blir Stockholm svaret.

En inblick i paradiset

Under våra två veckor i Guadeloupe spenderade vi en förmiddag i Deshaies, ett litet samhälle 10km från vårt hotell. I sakta mak tog det ungefär en handfull minuter att gå från ena änden till den andra. Såhär i efterhand var det, i min mening, den bästa förmiddagen vi hade. Ju mer jag tänker tillbaka på Deshaies, desto större växer sig känslorna för staden. Den var liten. Det fanns ett flertal klassiska souvenirbutiker, en kyrka, fruktförsäljning och några restauranger varav endast en tredjedel hade öppet. Det var inte särskilt mycket folk. Det var inte särskilt mycket rörelse. Men på många sätt det absolut vackraste och mest rogivande samhälle jag någonsin besökt.


 















Jag vaknade med tankarna på Deshaies. Varför vet jag inte. Eller jo. Just nu skulle jag gärna åka tillbaka till de plaststolar vi spenderade två timmar sittandes på, gnagandes på en baguette med blicken fäst på det turkosa, glittrande havet, omgiven av berg och känslan av absolut, absolut lugn.

Semestermarodören!


Såhär är det att vara på semester med Kajsa.

(Så småningom kommer en hel, fullfjädrad film om resan till Guadeloupe. Det, mina vänner, vill ni inte missa!)


Välkommen tillbaka

Den där dagen jag surrade om igår kom tidigare än jag trodde. Den kom nämligen idag. Tacka vet jag pappor som fixar. Imorse åkte jag ned till honom och där stod han viftandes med en påse internet till mig. En stund senare, installerat, klart och jag är inte längre isolerad från omvärlden! 

Nu ska jag göra mig redo för vad den här dagen kan tänkas erbjuda. Jag, som numera går under titeln glidare, har fått press på mig att skapa historier att berätta. Är man en glidare är det tydligen ett måste. Åre under maj månad ger dock inte det bästa underlaget för sådant. Arbetslösheten är fortfarande ny för mig. Ge mig lite tid. Jag ska se vad jag kan åstadkomma!



Jag hittade en utmärkt filosofera-över-livet-plats på söderhavsön.
Blundar jag är det nästan som att jag är där.



Africa came to town!

Jag har fått tillbaka min dator. Det är bra. Jag har dock inget internet. Det är mindre bra. Betydelsen blir alltså fortsatt få uppdateringar på denna sida. Men en dag, förhoppningsvis inte alltför långt in i framtiden, kommer jag att vara uppkittad med både dator och internet i min humbla boning. Då kan jag fortsätta skriva. Jag kan däremot passa på att visa lite bilder från förra söndagens eskapader redan nu. Det var både en trevlig och otrevlig kväll. Men vi fokuserar på det trevliga.

Solbrännan från Karibien resulterade i två afrikanska kvinnor.

Mathilda. Ballerina. Sångfågel. Finast.

Denna fantastiska torgförödelse.

Sofie. Gustav. Inte nyktert någonstans.


Inga ord.

Inget bloggande har det blivit på länge, men fullt upp har det varit och mycket har hänt. Jag skulle kunna berätta en mängd om grillkvällar på stranden och hos vänner. Om dagar på Åre torg när byn är som allra vackrast. Med en mängd fina vänner, en strålande sol och mat på Brokens uteservering. Om en sommarfest där kreationer utan dess like intar torget och säsongens allra sista fest är igång. Om relationer som tar nya steg och relationer som läggs i paus-läge till nästa gång de tas upp. Om många hejdåkramar som givits de senaste dagarna. Och naturligtvis om Guadeloupe. Fantastiska Guadeloupe. Men jag berättar inte nu. Jag berättar senare. Nu ska jag krypa ihop i soffan, titta ut över regnet och minnas för mig själv en liten stund till.

 

RSS 2.0