Hanna

Jag satt just och bläddrade bland kanalerna på tv utan att egentligen fastna för något, vilket resulterade i att jag tittade på fyra olika program samtidigt. Kom över på kanal fyra där det visades en snabbgenomgång av kvällens Idol och just i det ögonblicket, Johans framträdande. Jag följer inte Idol, har aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra. Uttagningarna tycker jag, som många andra, är roliga, men resten av konceptet lägger jag inte ner så mycket energi på. Vad jag reagerar på är inte Johan själv, utan denna flicka i publiken som skriker värre än jag gjorde i spökhuset på Gröna Lund i femte klass. Varför kan man undra? Varför undrar jag fortfarande. Uppenbarligen endast av den anledningen att Johan står på scenen och sjunger, böjer sig ned och tittar på henne. Där någonstans slår det slint för den här stackars tjejen som inte kommer ha mycket röst kvar att prata med imorgon. Hade det varit en legend som stod på den scenen hade jag haft lite mer förståelse och no offence mot denna Johan, han är grymmare än de flesta andra i hans ålder, men är det inte lite väl hysteriskt?? Hade jag varit Johan hade jag blivit rädd och sprungit av scenen.

Men jag tror att jag redan är lite rädd. Tidigare ikväll gick jag förbi tvn, och återigen kanal fyra, men då var det postkod-lotteriet. Två unga tjejer tävlade, tydligen systrar och de fnissade så jag trodde aldrig att de skulle sluta. De hade problem redan med andra frågan och jag är inte på något sätt en allvetare, så jag ska inte sitta och låtsas vara smart. Men diskussionerna runt omkring och logiken (eller kanske bristen på logik?) var fanimig skrämmande på riktigt. När de sedan fick frågan om vilket land Buenos Aires är huvudstad i och började prata om Colombia för att sedan efter mycket om och men inte riktigt kunna välja mellan Brasilien och Argentina.. Ja, då gick jag därifrån.

Överreagerar jag eller börjar det gå väldigt mycket utför för, ja nu tänker jag säga det, dagens ungdom?

Tänk afro. Tänk gung. Tänk bongotrummor. Tänk hopp. Tänk gorilla.
Tänk mig ikväll på Jocks Dance - afroinspirerat.

Tänk galet kul!! Koordinationsförmågan gick stundom bra stundom hjärnsläpp. Men jag tror jag fick till gorillastilen helt godkänt. Nästa vecka är det disco. Nöten har redan gjort storslagna planer som tydligen innehåller neontights, benvärmare, glitter, svettband, och tandställning. Låter ju alldeles ypperligt.
Eller vad säger ni?

Spinning var på schemat ikväll. Första gången för mig på länge med Thomas som instruktör. Jag hade ett vagt minne av att han alltid lyckades ta musten ur en rejält under sista låten på passet, men det var i sin rim och reson. Man överlevde. Men Therese varnade mig och talade om att han visst tuffat till sig lite. Blivit lite hårdare. Lite värre. Lite ondare. Jaja, tänkte jag. Det ordnar sig. Passet drog igång och sista låten närmade sig. Jag drack lite vatten. Skakade lite på armarna. Andades. Hämtade energi. Vad gjorde Therese? Jo, hon vände sig om, tittade på mig och yttrade orden "Välkommen till helvetet!"

Gulp.


Jag kan säga såhär. Det där var inte i sin rim och reson. Det där var inte inom mänskliga gränser.
Blodsmak i munnen har fått en helt ny innebörd ikväll!

Jag längtar redan till nästa måndag.

Ännu en helg. Den här gången spenderad i Östersund. Det börjades med Sibylla, fortsatte med Subway, vidare till Kebab-baren och avslutades med McDonalds. Att få i sig någon del av kostcirkeln går sisådär när mina vänner får bestämma.. Däremellan tittades det lite på rail-tävling och strosades en del på stan innan Johan och Carros fina hotellrum sedan togs över av tre små flickor. Tar dock inget ansvar för eventuella ändringar bland inredning och ägodelar.. Detta följdes sedan av Marité och skidfilmen Make My Day. Det spelades hög psykadelisk musik som stundtals gjorde mig mer knäpp än rytmisk och pepp var jag lagom. Men ett härligt gäng var vi och som vanligt numera avslutades det med någon form av Katt-fight....
Inte mer än rätt att även tasse mjau tillslut fick smaka på snön.

Nu börjar energin sina rejält hos mig så det blir en tidig kväll..
Tack för en fin helg folk!

Bakterier. Microorganismer. Basilusker. You name it. Idag har jag hört det.

Tog avfärd 07.30 imorse med chefens bil vars koppling inte riktigt är som alla andra vilket gör det hela lite extra spännande. Hämtade mr Krille som fick ta över ratten och sen slappade vi flickor i baksätet. Landade på Scandic hotell i Östersund och fick oss en fin hotellfrukost. Sedan har det rabblats bakterier, fara med bakterier, matförgiftning, hindrande av tillförsel, tillväxt och som det så fint heter, otillräcklig avdödning av bakterier. Eller microorganismer. Eller basilusker. Vilket ni vill. Kursledaren hette Färdig i efternamn och hade alldeles för stora byxor, alldeles för högt upp i midjan för att det skulle gå ihop med hans berättande om singellivets glada dagar i Göteborg på lördagskvällarna. Det var en fascinerande man, men han verkade kunna sina saker. Nu har även vi en hel hop av matsäkerhetsinformation ihopklumpad och intryckt i våra huvuden, så mina kära kunder kan känna sig trygga! Jag ska försöka låta bli att försätta er i någon situation som kan tänkas ge effekten av att ni behöver tillbringa tre dagar på toaletten..

Landade och återgav ett stycke bilnyckel till chefen vid halv sju-tiden och sedan blev det garderobsbygge i Torpet och kladdkaksätande ur plastpåse. Alla sätt är bra! Nu är det dock godnatt och sov så gott! Jag kommer antagligen att drömma om gröna små gubbar som sprider orenheter och känna mig lagom manad att bege mig till jobbet imorgon bitti. Herr Färdig har skadat mig.



och du... vad vill du..?