Världens Bästa Presenter - Världens Bästa Vänner
Idag har det varit tidig julklappsutdelning. Jag har fått årets första julklapp. Det är en bild på en man som jag inte riktigt tycker om. Faktiskt ogillar ganska starkt. Personen jag har fått den av, det vill säga Jannike, är mycket väl medveten om mitt ogillande, och tydligen numera även mannen i fråga själv! Det handlar om Robert Knepper. Det handlar om T-Bag.
Men jag älskar den. Trots motivbilden. Och jag älskar personen jag fått den av.
Trots motivbilden. 
"To Hanna. Don't be scared! Robert Knepper / T-Bag!"
Tillsammans med Beatles och Elvis. Han är i gott sällskap.
Just nu känner jag mig dock ganska...knockad. Jag är glad och bedrövad på samma gång. Det är en jobbig känsla. Anledningen är 3 personer. Mina allra närmaste vänner. Det är dom bästa människorna i hela världen. Jag behöver inte träffa någon annan för att veta det.
Jag vet det redan och jag känner mig väldigt lyckligt lottad.
Men sen inser jag att jag blir lämnad och snart även lämnar själv. Därför forsade tårarna nerför kinderna på mig igår kväll och jag har en känsla av att det kommer att komma många fler sådana kvällar framöver. Kanske ikväll igen. Men framförallt på lördag.
Det är jobbigt. Roligt och underbart och fantastiskt men så fruktansvärt jobbigt.
Jag tror att ni vet vad jag menar.
Blow Him Back Into My Arms
Helgen inleddes med att jag, notera jag, i fredags körde in till Östersund och lägenheten på Frösön. Det gick super enda tills det var dags för parkering på Bergsgatan. En deci snö, ett litetlitet mellanrum mellan två bilar och jag bakom ratten. Tydligen inga bra kombinationer....
Två nötter (Jannike och Kajsa) kom sen och anstormade på lördagen som sedan till största del ägnades åt tävlingen -vem som kunde komma på flest delstater i USA. Ett råd till er alla är att aldrig försöka er på det. Jag har aldrig varit med om nåt värre! Fast ganska roligt var det!
Samtidigt som våra huvuden var överfulla med ett virrvarr av delstater, städer, länder, flodar och gud vet allt, hann vi också med ett besök hos Marie som visade upp sitt nya place och bjöd på middag och härlig förfest!
Sen skyndade vi iväg till O'Learys och Moneybrother. Mycket folk. Väldigt varmt. Killershoes. Aj. Aj. Aj!!
Men det var härlig stämning och en klockren Moneybrother som avslutade sin turné med oss igår. Kanske var det också därför han stod kvar på scenen en timme efter den "sista låten" ..? Men det gjorde ju ingenting. För bra var det!
I just couldn't go back to sleep again
Still half dreaming I thought that's you
Returning without a clue of what you put me through
Dad is a pirate, driving a car and remembering the good times.
Ja, efter lite diskuterande och jämförande är det nu bestämt. Jag får vänta några dagar extra med min självständighet och tar med mig lite bärhjälp på min resa till Frankrike.
Men efter ett samtal med Nina på Avista kan det nog vara extra bra med en pappa på plats. Tydligen brukar det inte finnas tillgång till Internet i lägenheterna! Har ni någonsin hört nåt så dumt?! Inget Internet.. Som att jag tänker släpa datorn till en datasal på skolan varje gång jag vill ha kontakt med omvärlden? Icke. Jag behöver Internet i mitt hem. Därför får pappa fixa. Det är deras jobb. Pappor fixar.
Idag har jag haft körlektion, slirat lite på E14 och parkerat fel 3 ggr i rad.. Yey. Sedan ägnades eftermiddagen åt Pirates of the Caribbean-spelande hos Jannike. Ojoj, som vi har kämpat genom krig, slagsmål, eldsvådor och explosioner. Mot gigantiska spanjorer med byxorna nere. Kinesiska kvinnor som klonar sig till hundratals och isfigurer som inte går att smälta. But I'll be damned if we don't make it to the finishline. Vi har knappt två veckor på oss.
Nu, massa medlidande till Jannike som sitter på nattåget på väg mot Stockholm tillsammans med ett stort gäng kids från skolan som ska på studieresa.. Av alla dagar lyckades hon pricka in den här. Jag hoppas hon är säker i sin kupé.
Det var förövrigt en underbar Stockholmsresa förra året...
Flyg Fula Fluga Flyg och den Fula Flugan Flög men VARIFRÅN, NÄR och HUR?
Om det är någon som har missat det kan jag berätta att jag ska åka till Annecy, Frankrike om bra precis 7 veckor. Jag ska plugga franska fram till slutet på april och sedan har jag möjligtvis ett jobb som väntar, på ett lägenhetshotell i staden. (Det vill säga om jag känner för att stanna kvar.)
När jag först började fundera på Annecy pratades det mycket om att det var bra för det var så väldigt lätt att ta sig dit. Man flyger alltså till Genève, Schweiz och sedan är det ungefär 5 mil till Annecy därifrån.
Ja, vad ska jag säga.. Tji fick jag! Halva den här dagen har nu gått åt till att försöka hitta ett bra alternativ för att jag ska ta mig dit. Det har ringts till SAS och Norwegian Air för att hitta bra flighter men ingen är särskilt "bekväm". Jag har två alternativ:
* Flyga från Östersund till Stockholm onsdag kväll 2 januari. Sova några timmar på RestandFly, Arlanda och sedan flyga från Stockholm till Genève torsdag morgon 3 januari. Det på grund av att inga anslutningsflyg från Östersund går tillräckligt tidigt på morgonen så jag hinner med planet till Schweiz.
eller..
* Flyga från Trondheim, via Oslo, till Genève på torsdag morgon 3 januari. Jag slipper hotell och övernattning, men får istället en mellanlandning. Jag måste dessutom kliva upp och åka mitt i natten då jag måste vara på Vaernes 05.30 på morgonen.
Okej, det är bara att välja..
Men, då kommer nästa problem. Jag vet inte hur länge jag kommer vara borta. Det kan bli ett halvår, men det kan lika gärna bli ett år. Alla som känner mig vet att jag har en förmåga att få till mycket packning när jag ska vara borta några dagar. Nu måste jag packa för ett år. Behöver jag säga mer?
Flygbolagen har ju en viktgräns på 20kg bagage och SAS till exempel tar sen ut 90:- per kg i övervikt. 10kg övervikt får jag lätt till och då är det i stort sett en hel flygbiljett till bara för bagaget. Om man då börjar tänka... kläder, jackor, skor, lakan, handdukar, skidkläder, pjäxor, hjälm, dator...
Det kommer bli svindyrt. Helt enkelt.
Enda alternativet för att undvika det är att mamma och pappa följer med, som dom för övrigt väldigt gärna vill. Då har vi helt plötsligt 60kg bagage att ta med, istället för 20kg. Plus att jag inte behöver släpa på allt själv, utan får lite bärhjälp.
Jag börjar skolan 7 januari så päronen tänker då bara stanna något dygn och sen åka hem.
Det känns ju jätteskönt att få hjälp med bagage och slippa överviktskostnader, men om jag ska vara borta själv så pass länge, ska jag inte då åtminstone kunna ta mig dit på egen hand??
Vad tycker ni? Ska jag ge mig och låta mamma få sin vilja igenom och följa med? Jag kan väl erkänna att det faktiskt är ganska vettigt. Eller ska jag betala övervikt, krångla och åka själv?
Någon som vill hälsa på...?
Jag vill brumbrumma på egen hand!
Listen up, jag riktar mig framförallt till er som har tagit körkort. Jag kan meddela att jag har fått en uppkörningstid i december. Yey! Men eftersom jag lämnar landet när december månad är slut, betyder det att det är min enda chans. Min enda chans för att slippa tvingas göra ett uppehåll på ett halvår eller längre innan jag har möjlighet att komma hem igen och försöka på nytt. Det är inte bara dumt och opraktiskt. Det blir satans jobbigt och jag vägrar.
Därför måste jag helt enkelt klara den där uppkörningen.
Så alla ni som har varit med om en uppkörning, tänk tillbaka. Kanske fick ni göra något ni inte var förberedd på? Kanske är det något ni kan rekommendera att träna extra mycket på? Något man absolut ska göra eller inte göra?
Jag är förstås medveten om att alla uppkörningar är olika och att man aldrig vet vad som väntar. Men ett tips är ett tips och kan alltid hjälpa..
Jag har fyra veckor på mig att träna och finslipa. Så snälla, spill it and give me the good stuff!
brumbrum..
It's like a circle
Min familj är något av en "Vi-gillar-Adam-Sandler-familj", så när föräldrarna fick reda på att det gick en film med honom på bion igår var det bara att skynda sig dit. Eftersom vi som sagt gillar honom så kom det kanske inte som en chock att vi även gillade filmen och fortfarande skrattade i bilen på väg hem.
Härmed förklarar jag er Chuck & Larry - en underbar film haha.
Larry Valentine: Domestic partnership.
Chuck Levine: Domestic partnership? You mean like faggots?
Larry Valentine: No, I mean yea but, no, not us. Obviously. Just on paper.
Chuck Levine: Paper faggots?
(Chuck och Larry ska gifta sig i ett kanadensiskt kapell)
Chuck Levine: Would you wear a yarmulke? It would make my mother proud.
Larry Valentine: I'm not wearing a yarmulke. Come on.
Chuck Levine: I'm Jewish. I don't want to piss my mother off.
Larry Valentine: Yeah? Well, I'm Catholic. I don't want to piss Mel Gibson off.
Japanese Priest: Now place the ring on his hand. A ring is like a circle, it goes on forever. It's not like a triangle. Triangle have corners. It's like a circle.
Nu drar jag till stan några dagar. Imorgon blir det halkbana. Jag överlever förhoppningsvis..
Dead high-school chick meets the Queen of spiders
Det var en.. trevlig kväll som tillbringades på ett spindelnätsfyllt country tillsammans med bland annat batman, scream-masker i alla färger, en kallblodig slaktare, spöken, dinosaurier, en pumpa och ett flertal transor. Kvällens lågpunkt var dock den ovanligt dåliga musiken. Att dansa till en och samma rytm i en timme för att sedan lägga in ett nytt trumslag var femte minut är inte särskilt roligt. Skärpning country!
Spindeln har nu gått och gömt sig i förrådet och tackar för sig. Jag själv ska masa mig iväg på bio. Härmed förklarar jag er Chuck and Larry. Tjing.
