Hanna

Det här med att skapa spännande historier är svårare än jag trodde. Livet som arbetslös i Åre under maj månad verkar inte te sig bättre än mina senaste dagar. Det är dock inget fel på mina senaste dagar. Spänningsfaktorn är bara inte särskilt hög. De har spenderats i barkboet med Sofy Barkbåt och Cristoffer von Anka. Filmer har setts, grillen har tänts, kladdkaka har bakats och förtärts med glass och jordgubbar och promenader och underliga diskussioner har ägt rum.
Nu blir det dock ett brott i vardagen. Imorgon åker jag till Sandviken och hejar på morfar. På torsdag åker jag vidare till Stockholm och spenderar helgen där. För trots att de senaste dagarna varit relativt händelselösa, har de även varit den raka motsatsen på det känslomässiga planet. Förhoppningsvis kommer helgen ta bort känslan av att någon arbetar hårt med en mixer på högsta effekt i mitt huvud. Jag hoppas på det bästa. Nu ska jag dra fram väskan och fundera över vad vädergudarna planerar för Stockholm de kommande dagarna.

Jag har även kramat om, pussat på och sagt hejdå till min trogna. Min Robinson. Min nöt. Min Kajsa. Men vi ses snart. 2 månader. Två månader är snart.

Hon är där nere. Jag är här uppe. Men återigen blir Stockholm svaret.