"Hela världen är så underbaaaaaar"
Nu sitter jag och äter mig mätt på fruxo och godismajs. Föräldrarna är borta, brorsan är på ingång och middagen ja.. jag har ingen aning om när den blir av... Ska fylla i lite ansökningspapper nu och sedan dra fram alla halsband och armband jag äger. Sommarfesten är imorgonkväll och tiden ska spolas tillbaka 30 år à la hippie! Måste leta fram conversen som det ska målas blommor på.
Markus Krunegård - Jag är en vampyr. För det är vårens låt.
Peace!
Mm, idag har jag haft en sådan dag.
Ni vet sådana där dagar när allt bara går fel? Sådana där dagar när man börjar tro att det blir bäst för alla om man bara drar täcket över huvudet och väntar in nästa dag?
Mm, idag har jag haft en sådan dag.
Ett exempel är att jag inte lyckades backa ut bilen från garageuppfarten. Det på grund av en orange pinne, en stenkant och en tvångstanke om att bara kunna backa ut åt ett håll. Ett andra exempel är potthålet som jag naturligtvis missade och därigenom klev in på jobbet med en väldigt blöt fot. Ett tredje exempel är det stora antal pengar, snusdosor och pennor som flygit genom luften och inte helt otippat även träffat oskyldiga kunder. Ett fjärde exempel är sinnesförvirring, bortgörelse och förstås svarta fingeravtryck i ansiktet efter tidningsreturnering. Var och en för sig är det inga större katastrofer, men tillsammans ger det en viss dra-täcket-över-huvudet-effekt.
Nu sitter jag och funderar på vad man skriver i ett personligt brev till en utbildningsansökan? Hur personlig ska man vara? Hur djupgående ska man vara och hur långt ska man skriva? Om någon vet får ni väldigt gärna tipsa, men jag tror att jag själv funderar vidare imorgon. Jag törs inte riktigt börja med det en dag som denna.
We do have time like pennies in a jar.
What are we saving for?
The Bravery - Believe.
I climbed a tree to see the world
Jag fyllde som sagt år i helgen och lämnade tonårslivet bakom mig för att börja en ny era. Det blir spännande att se vad livet som 20åring har att erbjuda. Jag fick många fina presenter och bland annat ska jag åka till Stockholm i september för att gå på musikal. Jag fick lite tillökning i reskassan så att jag kan shoppa lite mer där borta i det stora landet i väst och en mängd andra grejer som jag av någon konstig anledning inte kommer på just för tillfället. Amanda har kommit hem från Paris, det var förövrigt en fin present bara det.
Dom senaste dagarna har jag njutit av den klarblåa himlen och den otroligt varma solen som äntligen visat sig. Jag älskar vintern, men nu är det faktiskt väldigt skönt med vår. Idag har jag dock jobbat hela dagen, men jag fick smita iväg och mysa i solen en stund på baksidan. Jag ville inte gå tillbaka in.
Cinematic Orchestra - To Build A Home för att den är underbar att lyssna på klockan tolv en tisdagsnatt precis innan läggdags.
the big 2 with the 0
OH, I'm such a bookie
Det blev en tidig hemgång och det var skönt. Efter två besök per vecka på Bygget den senaste tiden får jag erkänna att jag är lite småtrött på stället. Men jag lär ju med säkerhet hamna där på lördag igen ska ni se.
Idag har jag äntligen fått till att boka rum för mig och Kajsanöten på Arlanda, natten före avresa, destination New York. Jag har också bokat en flygbiljett till mig, Stockholm - Östersund, så jag tar mig hem sen igen. Det blir dock många timmars väntande på Arlanda för min del, så om någon är i närheten så uppskattas sällskap! Skickade nyss iväg CV och brev till ett möjligt jobb, så jag har fått en del gjort idag.
Nu har jag däremot slut på missions för dagen. Får kanske försöka planera något för helgen.
Man måste tydligen planera saker när man ska fylla 20 år.
Band of Horses - The Funeral. För att den är grym.
A Lucky Strike
Dagen har varit jobbfri och solen har varit framme. Jag har strosat runt på byn och spenderat nära två timmar på verandan utanför Dahlboms. En skön dag med andra ord. Jag blev fullkomligt kär i en grön grön sommarkappa som fick följa med hem, tillsammans med klänningen jag provade i lördags. Dock är kvalitén på bilderna inte direkt slående. Kan det ha något med att farsgubben tappade kameran i stengolvet måntro? Det kan också bero på mina ickebefintliga kamera-skills. Det är sådant vi kan låta vara osagt.
Jag har också försökt boka mig in på ett plan så jag tar mig hem från Stockholm efter USA-vistelsen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jävligt mycket lättare sagt än gjort. Jag försökte också boka in ett rum på Arlanda där jag och nöten kan sussa några timmar innan det är dags för avfärd. Det visade sig också vara lättare sagt än gjort. Nu står flygplan på önskelistan inför den kommande födelsedagen...
Death Cab for... us.
Hursomhelst. Planen var inflyttningsfest hos Sofie och Burtonfest på Werséns. Inflyttningsfest hos Sofie blev av men fint folk kommer ju sent och därav vår 1½ timmes försening. Det var trevligt även om jag fick rollen att blåsa på en jävla kolbit. På väg ner till byn blev det en avstickare till arbetskollegor som serverade B-tolvor och dansade med rosa halsdukar på huvudet. Jag vet inte vad som hände där sen..
Vi kanade nedför mördarbacken och gick in en sväng på Dahlboms. Varför Dahlboms och inte Werséns?
Jo för Werséns är nämligen ett stort fult misslyckande som uppenbarligen inte klarar av att arrangera något överhuvudtaget. Trots inköpta biljetter som skulle krävas för att komma in, blev vi inte insläppta eftersom
"ooops, vi har visst sålt för många biljetter".
I ren protest vandrade vi vidare till Bygget och dansade loss med den äldre generationen som verkade ha invaderat stället för kvällen. Det blev Max och sen började nästa lilla äventyr. Taxi. Jag ringer ett bolag och står i telefonkö i fem minuter innan jag ger upp. Jag ringer nästa bolag som inte hjälper det minsta. Provar första bolaget igen och står i telefonkö i sju minuter innan datarösten mycket vänligt talar om för mig att jag får försöka igen senare. Allt medan jag får lusten att kasta telefonen i backen och hoppa på den bara för att få upp lite värme i kroppen. Allt medan Kajsanöten vrålskäller på gänget som snor en ledig taxi precis framför ögonen på oss. Vi får sen sällskap av två stockholmare som bor i Björnen, som ringer ett tredje bolag. Slutligen kommer det fjärde bolaget och plockar upp oss och vi börjar pusta ut. Att dessa stockholmare sedan gör en helomvändning och inte vill släppa ut oss ur bilen när vi inte vill följa med dom till Björnen, ja då kan man säga att tålamodet brast lite lätt.
Så nog blev det en hejdundrande kväll alltid. Kanske dock inte på det sätt vi tänkt oss. Idag knatade vi på byn och fick tillbaka pengarna för de oanvända biljetterna. Jag har håret fullt med intorkad hårspray och funderar på att gå ner och slå på en film. En kväll i soffan är det enda som gäller en dag som denna!
(Vovven tycker iaf om Kajsa-besök!)
They're just too happy to care tonight. I want to be like them.
Jaha, här sitter jag på mitt rum klockan halv elva en fredagkväll och lyssnar på skön, stämningsfull musik. Rätt skönt egentligen, problemet är att jag inte känner mig särskilt stämningsfull. Jag är rastlös men har ingen energi att ta tag i något. Kroppen är trött men huvudet arbetar på för fullt. Tankar om dåtid, nutid och framtid har ett stort gängbråk i skallen på mig. Riktiga fotbollshuliganer. Jag undrar när insatsstyrkan kommer in och avbryter och kastar ut de ovälkomna och ordnar upp bland dom resterande.
Fick ett samtal från en granne ikväll som lagt in några goda ord om mig för att öka på chansen till ett möjligt jobb. Mycket snällt gjort. Om några veckor är det färdigjobbat på ICA för min del, så det är verkligen dags att hitta något annat. 3½ år räcker. Jag behöver förändring.
And I know that it's a wonderful world
But I can't feel it right now
Well I thought that I was doing well
But I just want to cry now
James Morrison - Wonderful World. För att den är min kväll.
Fyra dagar på två minuter
Okej, jag har varit tydligt dålig med att blogga nu. Så, vad har hänt på sistone? Det blir en snabb recap.
Kajsanöten kom hit i lördags, vi fikade vår sedvanliga fika på Banhof och tog självklart upp det största bordet, två hela personer som vi var. Vi åkte sjuttioelva gånger fram och tillbaka till ica innan vi tillslut fick ihop en god, men något underlig middag som i det största bestod i att massakera en stackars kyckling. Vi spelade partajmusik, stassade om och drog till HolidayClub och JOSS. Vi tittade på skidfilmer som var över förväntan, undrade om vi skulle skratta eller gråta åt två tjejer i publiken som minst sagt stod ut i mängden, allt medan nöten smög sig närmare och närmare scenen med kameran och presskortet i högsta hugg. Vi fortsatte kvällen på Bygget, lämnade stället vid stängning, placerade oss på Max men fick ingen mat. Hungriga som troll men absolut ingen ork att ta tag i den alldeles för långa kön. Brummade hem och var i säng klockan fyra. Vaknade elva av telefonsamtal från mamma. Uppdraget var att köra in Carola Corolla (min bil, dock inte jag som döpt henne) till Östersund eftersom svägerskan skulle låna henne, och sedan möta upp med familjen som befann sig där. Radion spelades högt så högt och jag skrålade med för allt i världen i ett tappert försök att inte somna. Tröttheten slog till efter en timme när jag missade korsningen på Frösön och fick ta ett varv genom stan. Ja, jag finner inga ord själv för den händelsen. Det blev en tidig middag och sen bio och filmen Varg. Även den över förväntan. Störtdök i säng, upp på tok för tidigt dagen efter och vandrade runt i ett snöigt och slaskigt Östersund med sömniga ögon. Införskaffade en NY-guide och bok av Paulo Coelho och sedan det som blivit min största utgift denna vinter, fingervantar. Dom här jävla fingervantarna som alltid följer med mig ut, men mycket sällan tillbaka hem. Tisdag förmiddag tränade jag för första gången på fruktansvärt länge. Usch vad tråkigt det var. Jobbade sedan några timmar, gick hem och stassade om igen. Kajsanöten ringde på dörren och hämtade upp mig och vi letade oss upp till Sofie och hennes nya och otroligt mysiga lägenhet som vi mycket troligt kommer ta i besittning allt oftare framöver. Guitar Hero blev förkvällens nöje och jäklarns vad grymma vi var. Ett konstaterande som kanske inte ska tas på fullaste allvar.. Roligt var det iallafall. Vi begav oss återigen till Bygget och Håkan Hellströms "hemliga" spelning. Mycket roligt, men kanske ännu bättre om jag haft lite lite större Håkan-fan vid min sida som inte såg fullt lika uttråkade ut. Mitt hår luktade grillkorv efter Byggets eldar som dom prompt ska ha utanför och verandan hade även den ett röktäcke över sig, dock en annan slags rök. Vi blev kvar till stängning men struntade i Max och brummade hem. Nu ska jag snart ge mig iväg till jobbet igen och livet, ja det rullar på.
Tjing!
Nöten är skev och Äpplet är verkligen stort
Stockholm Live, Parlamentets 'tips från coachen' och Tack Gode Gud. Björn Gustafsson och Johan Glans. Jag har haft ont i käkarna halva denna dag och måste få säga att Youtube är en gåva till mänskligheten. Haha, jag fullkomligt dör av andnöd från skrattattacker.
Jag och Kajsanöten som numera får gå under namnet Skevis, struntade i tisdag på Bygget och spenderade gårdagen i hennes soffa med en salig blandning av godis, te och morötter. Idag fick hon upp mig ur sängen efter att ha lämnat tre stora bitmärken på min högra arm och sen ignorerade vi fullständigt den fina blå himlen och ökade istället livslängden med många år med hjälp av humor i sin bästa klass. Vi har också finlirat oss igenom New York-guider med kartor större och längre än oss själva. Om vi någonsin kommer hitta tillbaka till Newark flygplats efter att ha lämnat den så kommer vi nog ha ett antal upplevelser med oss i bagaget.
Är vi redo för att släppas lösa i självaste NY? Jag törs nog inte svara på den frågan. Galet kommer det bli!
All my life
Watching America
All my life
There's panic in America
Oh Oh Oh, Oh
She's lost in America
