Hanna

Nu är jag åter i hemtrakten och stel stel stel i nacken efter en tågåkande helg. Det blev nattåget ned till Stockholm i fredags och rollerna i sällskapet var självklara. Jag, den yngste i samlingen, åt choklad och försökte få svar på livets frågor genom senaste numret av cosmo. Det gick sådär. T, den lite mer vuxna i sällskapet åt förvisso choklad hon med men påpekade att det nog var dags att gå och lägga sig eftersom klockan började närma sig halv tio. Medan M, den äldste i samlingen, log bredast av oss alla och smög fram en ölburk ur väskan som han öppnade lite försiktigt. Det var som skolresan all over again i vår lilla kupé.

Klockan 07.00 på lördag morgon var det inte mycket liv i Stockholm stad vill jag lova. Vi knatade runt ett bra tag innan vi till slut satte oss på Wayne's Coffee, där vi förblev sittandes till klockan tio då affärerna slog upp portarna. Vi mötte dock en något vinglig duo på två män som snällt erbjöd oss folköl där på morgonkvisten. Vi kände oss inte speciellt sugna på det just då.. Dagen spenderades i affärer och när energin sinade fyllde vi på med varm 65% choklad från Stockholms chokladfabrik. Med marsmallows i. Kändes lite förrädiskt mot vår egen, men till vårt försvar serveras ju ingen varm choklad där inte. Och det var marsmallows i. Marsmallows. Det var som en dröm fylld med choklad. Choklad.

Kvällen innebar en god middag på en mysig italiensk restaurang jag inte kommer ihåg namnet på och följdes sen av resans syfte, musikalen Footloose. Den var grym. Tre timmar flög förbi och vi skrattade oss igenom större delen. Den andra delen satt vi mest tysta, gapandes och stirrandes av fascination. Den var grym.
Ni ska absolut se den om ni kan!
Därefter bar det av till Nox och sedan Dubliner. Vi var i säng halv fyra då jag och M starkt ignorerade Ts idé om att stanna uppe två timmar till för att klara hela dygnet..



Halv åtta igår kväll var vi tillbaka i Östersund och eftersom tåget visst vägrade att åka längre fick jag sova över i stan. Där planerade jag att ta en lång sovmorgon, en ännu längre frukost och möjligen ett ännu längre bad i badkaret, och sedan åka hem med fyra-tåget. Men nähä, Sofy Barkbåt propsade på att jag minsann skulle pallra mig hemåt med morgontåget. Så halv åtta imorse (!) begav jag mig mot tåget och när jag väl var hemma, halv tio, började barkbåten stamma fram att det visst blivit ändrade planer för deras del och att ett Östersundsbesök gällde för dagen. HAHA sa jag och slog huvudet i bordet. Hårt. Men jag följde med dom ändå och shoppade lite till. Det var trevligt! Jag fick också en inblick i hur storhandlingen går till i Familjen Fågel, det vill säga Tupp Sofie och Höns Mickan. När man börjar mäta toapapper, diskutera saken i en kvart och sedan gå ut ur affären utan toapapper. Ja, då har vi Familjen Fågel i ett nötskal!

Nu är det CSI och så småningom en tekopp som gäller. Imorgon är det back to work..  Tjing!

Nu har jag fått skällning från barkbåten att jag inte uppdaterar bloggen tillräckligt ofta, så det är väl säkrast att slänga ihop ett inlägg innan hon gör med mig som hon gör med älgarna - kapar av huvud, ben och strupe..
I helgen som var, kom gamle söte morfar på besök så ur den synvinkeln blev det en ganska lugn helg. Men lördagskvällen resulterade i utgång och ur den synvinkeln blev det en ganka olugn helg. Ja, vi behöver inte fördjupa oss i det! Veckan som gått har spenderats på jobbet. Jag och Hanna har bufflat på varandra som vanligt, brödkillen har bjudit oss på gott fikabröd och Krille och jag har suktat efter Coldplay-konserten ikväll. Ja, mitt jobb är mycket ansträngande vill jag lova. Men nu har jag tre lediga dagar att se fram emot. För tillfället sitter jag på golvet och stirrar på garderoben. Jag måste packa eftersom helgen ska spenderas i Stockholm. Jag har ingen vidare lust att packa så jag kommer med största förmodan att sitta kvar här på golvet ett tag till. Heroes är på och vindruvorna är bredvid mig så jag klarar mig.

Fick just sms av kajsanöten som i veckan lever livet på en grekisk ö. Hon fattas mig. Jag fattas henne. Från att ha varit näst intill ihopklistrade under hela vinterhalvåret och avslutningsvis spenderat tiden ihop på andra sidan Atlanten - för att sedan skiljas åt på Arlanda i en mäkta dramatisk avskedsscen och inte träffas på fyra månader - så kan man säga att jag har lite nötabstinens. Men nu är det inte långt kvar tills hennes huggtänder återigen lämnar märken i min arm. Det trodde jag aldrig att jag skulle sakna...


På tåget till Washington DC.


Vi höres efter helgen.
Jag kommer hem på söndagkväll. Mickan och Sofie - Lycka till på era intervjuer. Visa vad ni går för!


En låt som förresten spelas ikväll: Maria Taylor - Song beneath the song.
Tjing!

Hmm.. jag har faktiskt inte haft tid eller ork att skriva något här på länge. Kan bero på att jag spenderat min tid antingen på jobbet, eller i barkboet med Mickan och en väldigt stor hög med magpåfyllnadsvaror som lösgodis, Ben&Jerrys och choklad! Det är jobbigt när man dessutom lider av någon slags tvångstanke att det man inhandlat måste ätas upp. För ätit upp det har vi minsann gjort. Mått illa har vi också gjort.. Men det har vi glömt bort lagom till nästa kväll. Nu sitter jag förövrigt här igen, i Barkboet, med godispåsar och glass. Mickan har dock bytts ut mot Sofy som äntligen kommit hem från Grekland, lagom till att Mickan åkt iväg.

Vad har annars hänt på sistone?

- Första dagen på jobbet efter två veckors sjukskrivning stoppade jag fingret rätt ned i en vit übermöglig apelsin. Flopp sa det. Det var en trevlig välkommen-tillbaka-till-fruktdisken-händelse..
 
- Jag lyckades spruta ner halva mig med vitlöksdressing när jag skulle servera en korv till en kund, vartefter kunden senare bad om ursäkt för att han valt just vitlök...

- Jag har möjligen gått upp en sisådär fyra..sju (?) kilo efter en av tidernas störsts svullovecka. Men som vi kommit fram till; Ett liv utan socker, är inget sockersött liv..

Haha, jag tror att det får avsluta detta ultimata blogginlägg! Nu ska jag återgå till Heroes och världens bästa barkbåt som sitter här bredvid. En tanke går till Mickan som har en hel natt framför sig, sittandes bakåtvänd på ett tåg...
Tjing!

Idag har jag köpt ett par nya skor. Äntligen!! Det var på tiden vill jag lova.
Mina gamla ramlar bokstavligen sönder as we speak.  



 

Nu ska dom invigas och jag ska åter bege mig till Mickan. Vi fyllde en gigantisk godispåse idag och jag känner att den kallar på mig.. Jag skyller på antibiotikan. Ja, det är den som ger mig dessa socker-cravings.. ..

Ja, så måste det vara.

En kväll förra veckan kom den röda fikusen oväntat uppsusandes för backen och ut hoppade två fina flickor med en liten krya-på-dig present. Den perfekta lilla boken för mig eftersom jag faktiskt är grisen som tycker om att bygga snögubbar. Här gör jag det ihop med en katt... Det kan några av oss också skratta lite åt.

Jag tackar alla gudar jag kan komma ihåg namnet på. Jag har inte körtelfeber! Det var nämligen risk för det ett tag. Fy satan vilken vecka jag hade.. I torsdags kom febern, och i fredags var jag så dålig att mamma körde upp mig på sjukan igen. Väl där kom körtelfeber på tal och följdes av ytterligare prat om att jag eventuellt behövde läggas in på sjukhuset i Östersund. Nej tack kraxade jag.. Efter blodprovet blev jag beordrad att lägga mig ner på en säng eftersom jag tydligen såg ohälsosamt blek ut. Fånigt tyckte jag men sen började saker och ting snurra, benen började vikas och då var det tur att sängen var nära till hands.. Min sänka låg på 44, när den normalt ska ligga på 2. En sköterska kom inrusande, mamma var skraj och jag låg halvdöd ett tag. Ja, det var spännande!
Nu är jag iallafall någorlunda smärtfri och feberfri. Dock är alla kroppens krafter som bortblåsta så jag gruvar mig lite för nästa gym-besök kan jag säga...

Ikväll blev jag lite piggare när Mickan kom och höll mig sällskap. Mysigt att bara sitta och prata och kolla film. Det ledde dock till att jag nu ska följa med och titta på hästar imorgon. Haha, det blir som det blir. Jag kommer stå som ett fån och tycka att alla ser likadana ut!

Nu är det godnatt och dags att förbereda för ytterligare en tidig morgon att bli väckt av en hantverkare. Imorse borrades det kvart i åtta så hela huset skakade.. Jag undrar vad det blir för spännande imorgon?!