Hanna

Helgen är slut och jag är för en gångs skull faktiskt glad för det. Min helg har varit väldigt intetsägande och irrelevant. Höjdpunkten har varit telefonsamtalen med vänner längre ned i detta ovala land. Det är härligt att höra deras röster igen, men efter varje klick i telefonluren stinger det till lite i hjärtat. Jag saknar dom. Men ändock så glad och nöjd över att de finns i mitt liv. Jag har tur. 
Något mindre nöjd är jag över de tekniska komponenterna i mitt liv. De som känner mig vet att jag och teknik inte alltid går hand i hand. Vi passar inte alltid som handen i handsken. De förgyller inte alltid min tillvaro. Ni fattar vinken. Jag är av den arten där jag anser att teknik ska fungera. Jag behöver inte veta hur det fungerar, så länge det fungerar. Om så inte är fallet har jag en tendens att tappa tålamodet. Därför är risken stor att en dag där jag redan är rastlös och uttråkad, utvecklas till en psykiskt påfrestande dag då datorn krånglar, internet bestämmer sig för att sluta fungera, mobilens skjutfunktion trasar sönder sig själv och en lampa går. Det hände. Allt inom loppet av någon få timme. Jag överlevde utan att orsaka några större skador, men det ledde mig fram till denna dag. Det blir Östersund idag. Mobilen ska lämnas in och jag får tröstshoppa för pengar jag borde spara. It's a win-win situation, don't you think.......?