Day n Nite
Inte mer än rätt att även tasse mjau tillslut fick smaka på snön.
Nu börjar energin sina rejält hos mig så det blir en tidig kväll..
Tack för en fin helg folk!
Idag åkte ICA-barnen till stora staden och lärde sig om små gröna dumma gubbar.
Tog avfärd 07.30 imorse med chefens bil vars koppling inte riktigt är som alla andra vilket gör det hela lite extra spännande. Hämtade mr Krille som fick ta över ratten och sen slappade vi flickor i baksätet. Landade på Scandic hotell i Östersund och fick oss en fin hotellfrukost. Sedan har det rabblats bakterier, fara med bakterier, matförgiftning, hindrande av tillförsel, tillväxt och som det så fint heter, otillräcklig avdödning av bakterier. Eller microorganismer. Eller basilusker. Vilket ni vill. Kursledaren hette Färdig i efternamn och hade alldeles för stora byxor, alldeles för högt upp i midjan för att det skulle gå ihop med hans berättande om singellivets glada dagar i Göteborg på lördagskvällarna. Det var en fascinerande man, men han verkade kunna sina saker. Nu har även vi en hel hop av matsäkerhetsinformation ihopklumpad och intryckt i våra huvuden, så mina kära kunder kan känna sig trygga! Jag ska försöka låta bli att försätta er i någon situation som kan tänkas ge effekten av att ni behöver tillbringa tre dagar på toaletten..
Landade och återgav ett stycke bilnyckel till chefen vid halv sju-tiden och sedan blev det garderobsbygge i Torpet och kladdkaksätande ur plastpåse. Alla sätt är bra! Nu är det dock godnatt och sov så gott! Jag kommer antagligen att drömma om gröna små gubbar som sprider orenheter och känna mig lagom manad att bege mig till jobbet imorgon bitti. Herr Färdig har skadat mig.
och du... vad vill du..?
En växel till.
Okej. Nöten har sagt det. Barkbåten har sagt det. Så jag gör det. Jag erkänner.
Hej. Jag heter Hanna och jag är världens sämsta bloggare.
Men jag tänkte skylla på att jag har annat för mig. Roligare saker. Vettigare saker. Ja. Det skyller jag på. Ännu en helg har nämligen rullat förbi utav bara farten och trots att den har varit relativt lugn har det ändå varit fullt upp. Det blev, som vanligt, en hel del hängande i barkboet med super mario som tagit hand om den största delen av överskottsenergi och rastlöshet. Det har blivit lite jeopardy-spelande och filmtittande. Det har blivit ett besök hos gängets andra hem, Dahlboms och självklart har det även hunnits med ett antal fikapauser. Jag tror det är vår grej. Att fika. Vi är iallafall otroligt duktiga på det.
Nu sitter jag på mitt golv med två trötta ben och gluttar på Prison Break. Just hemkommen från Jocks och kvällens spinningpass. Och Fy Satans Helvetes Troner vad jobbigt det kan vara att cykla! Men det är skönt, och det är faktiskt ännu skönare när det är över. Imorgon blir det BodyBalance. Jag får hoppas att jag inte tippar eller så.. Det skulle ju vara lite pinsamt kanske...
Marching Bands of Manhattan - Death Cab for Cutie. En något bortglömd favorit.
Tid.
You fritter and waste the hours in an offhand way
Kicking around on a piece of ground in your hometown
Waiting for someone or something to show you the way
-TIME-
There is nothing like the smell of coffee in the morning..
När man masar sig till jobbet 06.45 på morgnarna kan man säga att min och hela personalens bästa vän heter kaffemaskin. Han är en trogen vän som alltid finns där för oss och håller oss vid liv. Men så idag hände något märkligt. Min käre vän vände sig lite emot mig. Jag vet inte exakt vad som hände men från början figurerade allt som vanligt. Jag ställde dit min kopp, han fyllde den och vi var, som vanligt, ganska nöjda och glada båda två efter det utbytet. Men när jag sedan tar min kopp för att rikta stegen mot fikarummet händer det. Koppen flyger ur min hand, tillbaka mot kaffemaskinen som vänder den emot mig och forserar ut kaffet i en rekyl rakt på mig. Resultatet blir en Hanna, sittandes på golvet, skrattandes till tårar, totalt dränkt i kaffe. Kaffe i håret, kaffe i hela ansiktet, kaffe i ögonen, kaffe i öronen, kaffe på halsen och kaffe på tröjan. Det droppade om mig hela vägen till lagret. De andras skratt hörs fortfarande eka..
Jag har nu luktat kaffe i nio timmar och känner att det börjar bli dags att åtgärda det. Ikväll blir det middag på Broken eftersom Emma firar sin tjugoförsta födelsedag idag. GRATULATIONER till henne!
Sedan är det bara en dag kvar till helg. Det känns bra. Mycket mycket bra.
The Killers - Human för att även den är mycket mycket bra.
Tjing.
Do you think you can tell?
Nu tänker jag sitta kvar här en stund till. Fortsätta lyssna på Pink Floyd som är inne på en annan fin låt, Wish You Were Here innan jag går igenom duschen och så småningom hoppar i arbetskläderna imorgon bitti igen. Livet rullar på. Fint.
...How I wish you were here.
The Dodge.
Tog mig upp ur sängen tidigt imorse och begav mig återigen till jobbet. Jag och Krille blängde på varandra med sömniga ögon och var inte vidare pepp på några större ansträngningar. Men vi piggnade väl till så småningom och jag hade en rätt soft dag på jobbet. Slutade halv två och såg fram emot en mysig och lugn eftermiddag. Kanske en fika. Kanske en liten promenad. Det började även så. Med en fika i form av en kopp varm choklad på bahnhof. Men därefter gick det käpprätt åt skogen. Haha. Johan delade med sig av informationen att han lyckats få punka på inte ena, utan båda av hans bilar. Varav den stora Dodgen snällt stod och väntade i tottbacken. Så chaufför blev min titel för eftermiddagen och jag har nog aldrig snurrat så många varv fram och tillbaka på byn som jag gjort idag. Johan blev lagom motarbetad av sin käre bil så det är ju tur att man har kontakter inom bilmekarbranschen...
Johan har det inte lätt han..
..Men med tanke på gårdagens kväll som fylldes av hans elaka skratt när han råkade vinna dom fördömda fighterna på ps2 så tyckte jag bara måttligt synd om honom.
Godnatt!
PandaLove.
WWF tackar för köpet. Jag tackar för mössan. Alla nöjda, alla glada. Förhoppningsvis pandorna också....
Vitt
Jag tog bort min bloggheader. Jag tog bort min bloggheader med syftet att sätta dit en ny. Det gick inte riktigt som planerat. Jag tog bort min bloggheader utan att lyckas få dit en ny. Vilket lämnar mig med slutsatsen att jag nu är utan bloggheader.
Ifall ni undrade...
Sicken helhelg..
Därefter bar det iväg mot Continental Inn med diverse stopp på vägen och däribland ett försök till att moona genom bilfönstret. Inte mitt dock. Men mycket kan hända när personalen på ICA Björnänge släpps ut i det fria. På hotellet väntade ett vip-rum med soffor, bastu, en bubbelpool utomhus, en kyl fylld med kall öl och ett stort fint fat med grönsaker, nachos och dip. Där spenderades ett par timmar och det bubblades, det hjulades, det skrattades och det streakades. Ja, ni läste rätt. Återigen ingenting jag stod för, men vi kan säga att en arbetskollega som inte bör använda baddräkt fick på sig just en sådan, och på plats nere vid E14 åkte den snabbt och säkert av.
Sedan var det dags att stassa om och sätta sig tillrätta i matsalen. Det började sisådär när det visade sig att vårt bord skulle bli ett jobbigt gäng för personalen. Vinet smakade inte bra och visade sig vara defekt, potatisgratängen hade inte stått i närheten av tillräcklig tid i ugnen och köttet ville somliga byta ut mot fisk som inte fanns. Men lika glada för det var vi och senare dansade vi loss till Creedence-låtar hela natten lång. Ja, nästan då iallafall.
Nu gäller det att försöka ta igen lite sömn och ladda inför en ny jobbvecka som börjar imorgon 07.30.
Modest Mouse - Dashboard
Godnatt!
Idag åkte jag upp i himlen.
Det är fredagkväll och jag har spenderat kvällen ensam hemma, bortsett från korta besök av storebror och kakelläggare. (Ja, han jobbade tydligen på fredagkvällar klockan halv elva..) Mysbyxor åkte på, en film startades och det var en välbehövd kväll. Superskönt. Hade en ganska rolig dag på jobbet också. Vi hyr ut en skylift och eftersom kunder ofta frågar om den är lättkörd, tyckte chefen att det var dags att vi fick prova. Jag och Hanna sprang genast ut och hoppade i den lilla.. liften? korgen? och fnissade som två små busiga barn. Tryckte på en spak här, en spak där, åkte upp i luften, lite åt sidan och snurrade runt. En kort scen ur Titanic spelades upp och vi visualiserade hur hela alltet skulle välta, allt till förbipasserande bilar och kunders förvåning. Nu önskar jag mig en enda sak i julklapp. Det ultimata.
En skylift. 
Godnatt på er. Jag återkommer förhoppningsvis i ett enda stycke på söndag. Krille har skaffat en plunta som han planerar att ha med sig hela dagen. Hur jäger och glasblåsning går ihop vet man aldrig? Brännskador är en spontan tanke som kommer upp. Jag tror det är säkrast att hålla sig på avstånd...
Utsikt från lastkajen imorse. Fint.
F-I-K-A mat C-H-O-K-L-A-D
Bankrån och Pilsner
Efter jobbet blev det ett besök på glasberget. Barkboet hade fått en ny familjemedlem efter att Emma, Johan och Mickan fått med sig en vovve hem. Pilsner hette hon visst och hon var djupt älskad under sin vistelse i sacco-säcken. Sen var slumpen sådan att jag ringde pappa som tidigare fått ett samtal från en kund som där råkat nämna att vovven sprungit bort. Så var det fallet löst och Pilsner som egentligen hette Gro fick återförenas med sin riktiga matte. Det firades med Ben&Jerrys senare under kvällen där vi tog Emmas oskuld. Hennes Ben&Jerrys-oskuld det vill säga. Ingenting annat.
Nu slaggar jag i soffan framför Fool's Gold och samlar ihop en hög med energi att frigöra på jobbet sen.
(Ka-) tjing!
textbook stuff
It's in the ABC of growing up
Now, now darling, oh don't loose your head
'Cause none of us were angels and you know I love you
Bananer och fingerkrokar
Nu är den här. Min efterlängtade och lediga helg och det känns jaevligt bra faktiskt. Jag klev upp för en timme sen och tycker att jag gjort mig förtjänt av en rejäl sovmorgon! Igår hade jag planerat för en lugn hemmakväll med huset för mig själv, en film eller två och choklad till min mage. Men precis som förra helgen när jag planerat samma sak, kom Sofy o Mickan med andra planer som slutade på Dahlboms. Igår blev det först en visit till herr Ståhlberg som fyllde ännu ett år. Det var trevligt trevligt så dom får gärna fortsätta att sätta käppar i hjulet för mina planerade ensamma hemmakvällar!
Igår var också dagen jag träffade min nöt igen. Efter fyra månaders frånvaro i Skåneland har hon kommit hem igen. Det är lustigt när sådant inte märks. Fyra månader är en lång tid men det känns som hon alldeles nyligen stod i min hall med saaben utanför och brummade iväg med mig på diverse äventyr. Nu lär hon göra det snart igen och det gör mig varm i hjärtat. Även om hon konstant kommer klaga på att det alltid är hon som kör. och att jag alltid glömmer att låsa dörren. och att jag går för sakta. och etcetera etcetera. Men det gör inget för hon är min nöt och hon är hemma. Och jag kan faktiskt klaga lika mycket tillbaka!
Nu blir det kanelbullebak i barkboet! Tjing!
"Inte visste väl jag att det fanns whiskey i maskinrummet"
Det är vad livet gått ut på dom senaste veckorna. Känns inte som jag har hunnit med något annat än just det. Man får inte mycket energi till övers när man kommer hem halv nio på kvällen och åker tillbaka kvart i sju nästa morgon. Men jag har en ledig helg att se fram emot nu så jag överlever allt! Det jag däremot lider av som gör att jag fruktar för min överlevnad är tandvärk. FanFanFan. Jag struntar fullkomligt i att jag förmodligen gör saken värre, men tandläkaren får inte ett besök av mig. Då får de locka med lustgas eller valium först. Visdomständer borde avvecklas. Banne mig.
Större delen av personalen på ICA var på kurs i Östersund idag, vilket lämnade Stor-Hanna och Lill-Hanna (jag) att härja fritt. Det resulterade i en lång frukost, ganska långa kaffepauser, en riktig långlunch, ett diskret bullätande i mejerikylen och en galen filminspelning som skickades iväg för att visa övriga att vi minsann klarade oss finfint utan dom. Den vidarebefodrades tydligen även till chefen.
Vad han tyckte om det återstår väl att se..
Det är förövrigt en hel del ostrukturerade tankar som surrar i mitt huvud nuförtiden. Jag känner för att gå ut och stoppa huvudet i en snöhög och låta det kallna en stund. Jag får vänta någon månad. Det är min olycka.
Imogen Heap - Hide and Seek
Tjing.
These mountains of ours.
Hösten har kommit och fjällen är vackra som få under sådana fina septemberdagar som vi har haft nu. Gårdagen var fri från jobb och solen sken så jag och Mickan brummade mot Vålådalen. Japp, vi var i vandringstagen. Resultatet blev 12km - Blanktjärnsrundan. Det var precis lagom för en dag.
Vi knatade upp för kullar som vi sedan ramlade ned för, drack gott fjällvatten, hittade en elefant, fikade en salig blandning av bullar, ballerinakex, jordgubbar och ananas, hittade en groda, plockade med oss några stenar, vinglade på en hängbro och hörde en hundvalp långt inne i skogen, eller var det möjligen en tjäder?
Det var sagolikt vackert, en riktigt härlig och färggrann dag och jag somnade ovaggad igårkväll. 
FOOTLOOSE
Klockan 07.00 på lördag morgon var det inte mycket liv i Stockholm stad vill jag lova. Vi knatade runt ett bra tag innan vi till slut satte oss på Wayne's Coffee, där vi förblev sittandes till klockan tio då affärerna slog upp portarna. Vi mötte dock en något vinglig duo på två män som snällt erbjöd oss folköl där på morgonkvisten. Vi kände oss inte speciellt sugna på det just då.. Dagen spenderades i affärer och när energin sinade fyllde vi på med varm 65% choklad från Stockholms chokladfabrik. Med marsmallows i. Kändes lite förrädiskt mot vår egen, men till vårt försvar serveras ju ingen varm choklad där inte. Och det var marsmallows i. Marsmallows. Det var som en dröm fylld med choklad. Choklad.
Kvällen innebar en god middag på en mysig italiensk restaurang jag inte kommer ihåg namnet på och följdes sen av resans syfte, musikalen Footloose. Den var grym. Tre timmar flög förbi och vi skrattade oss igenom större delen. Den andra delen satt vi mest tysta, gapandes och stirrandes av fascination. Den var grym.
Ni ska absolut se den om ni kan!
Därefter bar det av till Nox och sedan Dubliner. Vi var i säng halv fyra då jag och M starkt ignorerade Ts idé om att stanna uppe två timmar till för att klara hela dygnet..
Halv åtta igår kväll var vi tillbaka i Östersund och eftersom tåget visst vägrade att åka längre fick jag sova över i stan. Där planerade jag att ta en lång sovmorgon, en ännu längre frukost och möjligen ett ännu längre bad i badkaret, och sedan åka hem med fyra-tåget. Men nähä, Sofy Barkbåt propsade på att jag minsann skulle pallra mig hemåt med morgontåget. Så halv åtta imorse (!) begav jag mig mot tåget och när jag väl var hemma, halv tio, började barkbåten stamma fram att det visst blivit ändrade planer för deras del och att ett Östersundsbesök gällde för dagen. HAHA sa jag och slog huvudet i bordet. Hårt. Men jag följde med dom ändå och shoppade lite till. Det var trevligt! Jag fick också en inblick i hur storhandlingen går till i Familjen Fågel, det vill säga Tupp Sofie och Höns Mickan. När man börjar mäta toapapper, diskutera saken i en kvart och sedan gå ut ur affären utan toapapper. Ja, då har vi Familjen Fågel i ett nötskal!
Nu är det CSI och så småningom en tekopp som gäller. Imorgon är det back to work.. Tjing!
It's not a lovesong.
I helgen som var, kom gamle söte morfar på besök så ur den synvinkeln blev det en ganska lugn helg. Men lördagskvällen resulterade i utgång och ur den synvinkeln blev det en ganka olugn helg. Ja, vi behöver inte fördjupa oss i det! Veckan som gått har spenderats på jobbet. Jag och Hanna har bufflat på varandra som vanligt, brödkillen har bjudit oss på gott fikabröd och Krille och jag har suktat efter Coldplay-konserten ikväll. Ja, mitt jobb är mycket ansträngande vill jag lova. Men nu har jag tre lediga dagar att se fram emot. För tillfället sitter jag på golvet och stirrar på garderoben. Jag måste packa eftersom helgen ska spenderas i Stockholm. Jag har ingen vidare lust att packa så jag kommer med största förmodan att sitta kvar här på golvet ett tag till. Heroes är på och vindruvorna är bredvid mig så jag klarar mig.
Fick just sms av kajsanöten som i veckan lever livet på en grekisk ö. Hon fattas mig. Jag fattas henne. Från att ha varit näst intill ihopklistrade under hela vinterhalvåret och avslutningsvis spenderat tiden ihop på andra sidan Atlanten - för att sedan skiljas åt på Arlanda i en mäkta dramatisk avskedsscen och inte träffas på fyra månader - så kan man säga att jag har lite nötabstinens. Men nu är det inte långt kvar tills hennes huggtänder återigen lämnar märken i min arm. Det trodde jag aldrig att jag skulle sakna...
På tåget till Washington DC.
Vi höres efter helgen.
Jag kommer hem på söndagkväll. Mickan och Sofie - Lycka till på era intervjuer. Visa vad ni går för!
En låt som förresten spelas ikväll: Maria Taylor - Song beneath the song.
Tjing!
En kvicky.
Vad har annars hänt på sistone?
- Första dagen på jobbet efter två veckors sjukskrivning stoppade jag fingret rätt ned i en vit übermöglig apelsin. Flopp sa det. Det var en trevlig välkommen-tillbaka-till-fruktdisken-händelse..
- Jag lyckades spruta ner halva mig med vitlöksdressing när jag skulle servera en korv till en kund, vartefter kunden senare bad om ursäkt för att han valt just vitlök...
- Jag har möjligen gått upp en sisådär fyra..sju (?) kilo efter en av tidernas störsts svullovecka. Men som vi kommit fram till; Ett liv utan socker, är inget sockersött liv..
Haha, jag tror att det får avsluta detta ultimata blogginlägg! Nu ska jag återgå till Heroes och världens bästa barkbåt som sitter här bredvid. En tanke går till Mickan som har en hel natt framför sig, sittandes bakåtvänd på ett tåg...
Tjing!
