Hanna

Idag kände jag att det var dags. Jag var pepp. Mickans ord ekade i mitt huvud "Vi tränar efter jobbet, oavsett hur trötta vi är. Det är bra för oss" Ja, jag var laddad. Jag kom hem 14.30. Mickan skulle sluta klockan 17. Där var 2½ timme att slå ihjäl, vilket ledde till en trevlig fika med Emma. Klockan blev 17, varav Mickan och Sofy kom och satte sig hos oss. Trötta som få. Träningsbagen låg i bilen och där satt vi. Klockan blev 18 och till slut 18.40. Då reste vi på oss med ett nytt mål i sikte. Broken. Sofys mage tjöt av glädje. Pick-a-pasta beställdes och förvandlade henne till en mustaschklädd Alfredo. Nu är klockan 20.40, jag är för mätt för mitt eget bästa och träningsbagen ligger orörd. Det är sådant som händer när man föredrar att sitta ner och äta saker istället för att på något sätt försöka göra sig av med det. Vilken tur att jag fått med mig en hel ica-kasse hem från jobbet full med choklad. Det är snart dags för den nu! Uggh, stackars mage..