There is nothing like the smell of coffee in the morning..
När man masar sig till jobbet 06.45 på morgnarna kan man säga att min och hela personalens bästa vän heter kaffemaskin. Han är en trogen vän som alltid finns där för oss och håller oss vid liv. Men så idag hände något märkligt. Min käre vän vände sig lite emot mig. Jag vet inte exakt vad som hände men från början figurerade allt som vanligt. Jag ställde dit min kopp, han fyllde den och vi var, som vanligt, ganska nöjda och glada båda två efter det utbytet. Men när jag sedan tar min kopp för att rikta stegen mot fikarummet händer det. Koppen flyger ur min hand, tillbaka mot kaffemaskinen som vänder den emot mig och forserar ut kaffet i en rekyl rakt på mig. Resultatet blir en Hanna, sittandes på golvet, skrattandes till tårar, totalt dränkt i kaffe. Kaffe i håret, kaffe i hela ansiktet, kaffe i ögonen, kaffe i öronen, kaffe på halsen och kaffe på tröjan. Det droppade om mig hela vägen till lagret. De andras skratt hörs fortfarande eka..
Jag har nu luktat kaffe i nio timmar och känner att det börjar bli dags att åtgärda det. Ikväll blir det middag på Broken eftersom Emma firar sin tjugoförsta födelsedag idag. GRATULATIONER till henne!
Sedan är det bara en dag kvar till helg. Det känns bra. Mycket mycket bra.
The Killers - Human för att även den är mycket mycket bra.
Tjing.
