Bananer och fingerkrokar
L.E.D.I.G.
Nu är den här. Min efterlängtade och lediga helg och det känns jaevligt bra faktiskt. Jag klev upp för en timme sen och tycker att jag gjort mig förtjänt av en rejäl sovmorgon! Igår hade jag planerat för en lugn hemmakväll med huset för mig själv, en film eller två och choklad till min mage. Men precis som förra helgen när jag planerat samma sak, kom Sofy o Mickan med andra planer som slutade på Dahlboms. Igår blev det först en visit till herr Ståhlberg som fyllde ännu ett år. Det var trevligt trevligt så dom får gärna fortsätta att sätta käppar i hjulet för mina planerade ensamma hemmakvällar!
Igår var också dagen jag träffade min nöt igen. Efter fyra månaders frånvaro i Skåneland har hon kommit hem igen. Det är lustigt när sådant inte märks. Fyra månader är en lång tid men det känns som hon alldeles nyligen stod i min hall med saaben utanför och brummade iväg med mig på diverse äventyr. Nu lär hon göra det snart igen och det gör mig varm i hjärtat. Även om hon konstant kommer klaga på att det alltid är hon som kör. och att jag alltid glömmer att låsa dörren. och att jag går för sakta. och etcetera etcetera. Men det gör inget för hon är min nöt och hon är hemma. Och jag kan faktiskt klaga lika mycket tillbaka!
Nu blir det kanelbullebak i barkboet! Tjing!
Nu är den här. Min efterlängtade och lediga helg och det känns jaevligt bra faktiskt. Jag klev upp för en timme sen och tycker att jag gjort mig förtjänt av en rejäl sovmorgon! Igår hade jag planerat för en lugn hemmakväll med huset för mig själv, en film eller två och choklad till min mage. Men precis som förra helgen när jag planerat samma sak, kom Sofy o Mickan med andra planer som slutade på Dahlboms. Igår blev det först en visit till herr Ståhlberg som fyllde ännu ett år. Det var trevligt trevligt så dom får gärna fortsätta att sätta käppar i hjulet för mina planerade ensamma hemmakvällar!
Igår var också dagen jag träffade min nöt igen. Efter fyra månaders frånvaro i Skåneland har hon kommit hem igen. Det är lustigt när sådant inte märks. Fyra månader är en lång tid men det känns som hon alldeles nyligen stod i min hall med saaben utanför och brummade iväg med mig på diverse äventyr. Nu lär hon göra det snart igen och det gör mig varm i hjärtat. Även om hon konstant kommer klaga på att det alltid är hon som kör. och att jag alltid glömmer att låsa dörren. och att jag går för sakta. och etcetera etcetera. Men det gör inget för hon är min nöt och hon är hemma. Och jag kan faktiskt klaga lika mycket tillbaka!
Nu blir det kanelbullebak i barkboet! Tjing!
Kommentarer
Trackback
