Det är jag och gubbarna.
Idag var inget undantag. Mina lår har antagit en spagettikänsla efter en redig transport-duell mot min käre far. Vi stod på skidor och öppnade i Olympia imorse (VM8:an är ett löjligt namn. Jag står fast vid Olympia.) En ovanlig temperaturskillnad med 14 minusgrader hemma och 2 plusgrader på toppen, men det var alldeles ljuvligt med klarblå himmel och fint före, om man lyckades undvika några enstaka isfläckar. Vilket jag naturligtvis gjorde. Nästan. Pappa och jag såg sedan ut att vara medlemmar i viktväktarna i jämförelse med far och son Lerner som smällde i sig mackor, semlor och grädde innehållandes en liten uns varm choklad. Vi lämnade sedan bilen och stod på skidor hela vägen hem till dörren. Det är inte helt fel att bo som vi gör. Resten av dagen innebar en promenad i Björnen och en sväng på byn med en Bahnhof-fika. Idag var en alldeles lagom dag. Idag var en fin dag.
Tisdag nr..
Den här dagen var minnesvärd. Det var förra året. Ge mig en årets!
It's beautiful.
Jag sitter i soffan jag till största del befunnit mig i under hela den här dagen, fastnaglad framför King Kong. En film jag faktiskt inte har sett tidigare. Med dess fruktansvärt obehagliga infödingar och gigantiska kryp var det kanske inte den mest utlimata filmen att titta på när jag sitter ensam i ett mörkt, ganska stort hus och har en förmåga att sedan se dessa varelser i varenda skrymsle och vrå. Men jag kan inte undgå att bli lite kär. Kär i King Kong, hans uttrycksfulla ögon och hans hand, slåendes mot hjärtat.
Men framförallt ökar mitt ha-begär. Jag vill ha en apa. Jag skulle också vilja åka tillbaka till New York. Kanske bli dramatiskt räddad av en man i Adrien Brody-klass. Men mest av allt vill jag ha en apa. En apa!
djup lila
The line that's drawn between the good and the bad
See the blind man shooting at the world
Bullets flying taking toll
If you've been bad, Ooh Lord I bet you have
And you've not been hit by flying lead
You'd better close your eyes and Oooh bow your head
And wait for the ricochet
FFS
Morfar får besök. Magen får fika.
Ha en trevlig helg mina vänner.
Dagens ica.
Vänder sig om. Rodnar. Hejdå. Går ut. Jag flinar och tycker att han är söt.
Jag har en fråga..
Januari månad börjar lida mot sitt slut. Vintersäsongen är igång för fullt. Det är perfekta 5 minusgrader ute. Jag har två par skidor i garaget som väntar på mig. En sproilans ny skoter står bredvid. 
SNÖ, vad väntar du på?
Bananas are for monkeys.
Whoopa!
Tankebubblan börjar expandera..
Under de senaste åren och tiden efter skolan har tankarna om "den stora fantastiska framtiden" varit otroligt förvirrande och vilsna, vilket jag nu börjar förstå är ganska logiskt med mitt beteendemönster i baktanken. Jag har egentligen hur mycket tid på mig som helst för att komma fram till ett beslut. Inte undra på att inspirationen tryter och jag sitter med ögonen fästa vid taklisten och undrar när idébomben ska ramla ned på mig.
Situationen har varit extra jobbig de senaste veckorna med all frustration, när förvirringen har nått nya höjder och orken bara har sinat. En frustration som förövrigt smittat av sig på mina föräldrar som går emot det typiska föräldra-syndromet och chockerande nog inte vill ha mig hemma i huset tills jag når åldern 35. (??!)
Första, andra, tredje och möjligen fjärde reaktionen var att bli arg. Det är vad döttrar blir när föräldrarna inte förstår sig på huvudet som hon själv inte förstår. Men nu börjar jag undra om det kan vara så att min mamma vet hur jag fungerar? Vet hon att jag behöver bli lite pressad för att den där idébomben ska smälla? Det verkar lurt. Dock effektivt. För nu börjar jag få små tankar. Små förhoppningar. Små planer. Fortfarande små små små, men fortfarande där. Energi nog att ta tag i den där kragen? Jag tror faktiskt det.
Rusted Root - Send Me On My Way. Jag ska försöka.
Tisdag nr 2!
Mathildas pic från förra veckan, Tisdag nr 1.
"Excuse me, do you have soft bread?"
Resten av arbetsdagen har jag knatat runt med händerna tryckandes på ryggen som gör ondare och ondare. Det kan ha gett skenet av att jag leker höggravid och putar med magen, men så är icke fallet. Jag bara hoppas att det blir bättre. Det känns inte något vidare att få problem av den här sorten redan innan man passerat tjugo..
Nu blir det en relativt lugn eftermiddag och möjligen ett besök hos broder ikväll. Starka källor talar om nybakta kanelbullar och då får man systeryster som ett brev på posten!
Minst 25% kakao
Nyligen hemkommen från Järpen där jag semestrat en natt. Det blev en kväll i sängen med min finaste Nöt framför film och 1,7kg lys melk. Närmare bestämt 650 stycken. Jag skulle tippa på att 600 är kvar i lådan, men med tanke på hur våra magar sa aj aj efter en stund ska dom nog låtas ligga kvar i lådan ett bra tag framöver. Jag vill dock poängtera att vi inte har gått och köpt 1,7kg lys melk utan att det faktiskt var en present till mig ifrån karamellkungen-påfyllaren på jobbet. Han ansåg tydligen att jag var i behov av en lite mer chokladig tillvaro. Chokladkoma har just fått en ny innebörd.
Nu är klockan två och min söndagseftermiddag är ganska planlös. Det återstår att se hur helgen slutar. Den har iallafall varit väldigt bra hittills. Lagom och perfekt. När man som jag för tillfället känner sig lite halvt tillfreds med livet är det tacksamt med dessa underbara vänner som ger värme inombords. I den kategorin är jag väldigt lyckligt lottad.
Något att tillbringa eftermiddagen med ska jag hitta på nu, och sen kan vi tycka att det är lite surt att Myhrer just missade pallen med två hundradelar i slalom. Fjärdeplatser gillar vi ju icke.
Vilken tycker du är godast?
Det snurrar i min skalle. Jag hör hur dom sjunger.
Det blev kanske några frågetecken sen sist. Frustrationen finns i mig och det har att göra med förvirring. Det har att göra med det faktum att jag gärna undviker meningen Hej, jag heter Hanna. Jag är 22 år, bor kvar hemma och är fruktansvarig på en ICA-butik. (Den som skojar och säger att jag kan gå över till charken får en spark på smalbenet)
Jag är väl medveten om att jag inte är ensam i den här situationen. Jag vet att förvirringen även finns hos människor i min närhet, och bortom. Jag tvivlar att det överhuvudtaget finns en tjugoåring som inte känner sig förvirrad. Det är nog ytterst få. Men jag sitter med andan i halsen just nu, trots att jag inte ansträngt mig nämnvärt. För det är som så att jag lever ett väldigt bra liv just nu. Jag är omgiven av finfina vänner och vi hinner med många fika/middag/skid-träffar. Jag har en inkomst och inga större utgifter utöver all fika. Jag bor i en liten by som vill vara väldigt stor, men det är vackert som attan och det är hemma. Jag tänker på det varje dag men jag kan inte uppskatta det på sättet jag vill. Jag har ingen ro i kroppen för frustrationen ligger och gnager. Förvirring och ungdom kan jag acceptera, det går hand i hand. Men det är drivkraften och motivationen som jag saknar och jag undrar när jag tappade det. Jag tippar på att det skedde just i dessa dagar, för exakt ett år sedan och det faktum att det har gått ett helt år utan att jag tagit mig vidare skrämmer mig ganska rejält. Jag måste se till att det inte går ett år till. Eller som någon skrev till mig för sju dagar sedan. Gott nytt år. Gör det till ett bra!
Bara för att fullborda det fantastiska konstaterandet somnar jag nu till I don't like it like this - The Radio Dept.
Now don't you go to sleep. It's such a bitter form of refuge.
Vad ska man göra åt det måntro? ...det ska jag gå och fundera lite på.
.9.
2009 är det visst idag. En ny dag och ett nytt år. Det kommer som vanligt att ta ett tag innan jag lär mig det. Känslorna är dock desamma som igår, och så även livet. Nyårsafton med alla dess förväntade livförändringar är något överskattat. Men det är en anledning till att styra upp en trevlig kväll, och även om vi kanske lyckades sisådär med själva planeringen så blev det en mycket trevlig kväll igår. Fina vänner är allt man behöver. Ja, och sedan små glassar i form av pingviner, elefanter och giraffer. Vi hade båda, så det säger sig självt att kvällen blev fulländad! 
Juan lekte rar pojke och överraskade sin Carolina.
I scream. You scream. We all scream for ice-cream. 
Nötens diviga sida.
Hon med den röda mössan var eftertraktad.
Gott Nytt År!
