Välkommen tillbaka

Den där dagen jag surrade om igår kom tidigare än jag trodde. Den kom nämligen idag. Tacka vet jag pappor som fixar. Imorse åkte jag ned till honom och där stod han viftandes med en påse internet till mig. En stund senare, installerat, klart och jag är inte längre isolerad från omvärlden! 

Nu ska jag göra mig redo för vad den här dagen kan tänkas erbjuda. Jag, som numera går under titeln glidare, har fått press på mig att skapa historier att berätta. Är man en glidare är det tydligen ett måste. Åre under maj månad ger dock inte det bästa underlaget för sådant. Arbetslösheten är fortfarande ny för mig. Ge mig lite tid. Jag ska se vad jag kan åstadkomma!



Jag hittade en utmärkt filosofera-över-livet-plats på söderhavsön.
Blundar jag är det nästan som att jag är där.



Africa came to town!

Jag har fått tillbaka min dator. Det är bra. Jag har dock inget internet. Det är mindre bra. Betydelsen blir alltså fortsatt få uppdateringar på denna sida. Men en dag, förhoppningsvis inte alltför långt in i framtiden, kommer jag att vara uppkittad med både dator och internet i min humbla boning. Då kan jag fortsätta skriva. Jag kan däremot passa på att visa lite bilder från förra söndagens eskapader redan nu. Det var både en trevlig och otrevlig kväll. Men vi fokuserar på det trevliga.

Solbrännan från Karibien resulterade i två afrikanska kvinnor.

Mathilda. Ballerina. Sångfågel. Finast.

Denna fantastiska torgförödelse.

Sofie. Gustav. Inte nyktert någonstans.


Inga ord.

Inget bloggande har det blivit på länge, men fullt upp har det varit och mycket har hänt. Jag skulle kunna berätta en mängd om grillkvällar på stranden och hos vänner. Om dagar på Åre torg när byn är som allra vackrast. Med en mängd fina vänner, en strålande sol och mat på Brokens uteservering. Om en sommarfest där kreationer utan dess like intar torget och säsongens allra sista fest är igång. Om relationer som tar nya steg och relationer som läggs i paus-läge till nästa gång de tas upp. Om många hejdåkramar som givits de senaste dagarna. Och naturligtvis om Guadeloupe. Fantastiska Guadeloupe. Men jag berättar inte nu. Jag berättar senare. Nu ska jag krypa ihop i soffan, titta ut över regnet och minnas för mig själv en liten stund till.

 

Karibien it is!

Nu börjar det dra ihop sig på riktigt. Imorgonkväll lämnas Åre och på onsdag lämnas Sverige. Guadeloupe is the place to be för de kommande två veckorna. Nu är jag hemma hos mamma och pappa och letar fram resväska, pass och skor som jag ännu inte hunnit flytta till lägenheten. Jag planerar inför vaccinationsdos nummer två som ska hinnas med innan avfärd och några sista inhandlingar av diverse prylar som behövs. Möjligen finns det någon datortillgång på plats. Kanske jag bloggar, kanske inte.
Det enda som jag vet med bestämdhet är ord som sol.sandstrand.hav.kajsa.semester.pocket.smörjasmörjasmörjasolkräm.och.njuta. 



Hur som helst återkommer jag, om inte annat, om cirkus två veckor. Då är april slut och så även vintersäsongen. Då lämnar säsongarna tillbaka byn till oss. Locals. Tidigare år har jag sällan skapat relationer till säsongare som är värda att nämna. Alltså sällan haft något problem med att de säger tack o hej. Men i år finns sådana relationer. Det finns människor som jag kommer att sakna när de försvinner. Mycket. Men jag lutar mig på tron att vänskapen håller längre än säsongen. På så sätt kan jag se fram emot en fin vår och sommar hemma.     




Au revoir!

Mothafucka pt II

När man flyttar blir det lätt lite kaosartat. Grejer överallt och ingenstans. När en hel byrås innehåll dessutom ligger utpritt över den golvyta som finns kvar, då blir det ännu mer kaosartat. Då kan oförutsedda händelser ske. Jag kan bjuda på ett litet exempel; En TV kan helt plötsligt få för sig att gå till attack och ramla ned över en dator. Ja. Min trofasta vän med internetuppkoppling fick sin skärm spräckt och jag fick en impuls att leka rockstjärna och slänga ut tv:n genom fönstret. Jag behärskade mig, men den sketna lilla tv:n hade gott förtjänat ett fritt fall. Så därav bristen på nya inlägg här. 

För tillfället är datorn ivägskickad och omhändertagen av, förhoppningsvis, kompetenta människor som ger tillbaka den i ett mer fungerande skick. Men det lär dröja ett antal dagar och om exakt en vecka stänger jag resväskan och flyr till utlandet. Den väntar på mig hemma när jag kommer tillbaka helt enkelt. 

Men för att slänga in en snabb uppdatering kan jag meddela att jag nu sovit tre nätter i min lägenhet som börjar bli helt beboelig och faktiskt ganska mysig. Kylskåpet ser ut som en ungkarls och bristen på matbord gör att det äts, sittandes på en kudde på golvet. Men vad gör det? Allt har sin tjusning I guess. 
Alla är mer än välkomna att hälsa på! Jag kan bjuda på ett kex. 
Nu ska jag ge mig in i universitetsvärlden och försöka få iväg några ansökningar. Glad Påsk!

 


Mothafucka

Jag skulle ha fått tillgång till min lägenhet igår. Hyran är betald från den 1 april, så jag skulle med all rätt ha fått tillgång till min lägenhet igår. Igår blev uppskjutet till idag. Men av någon anledning är den förre lägenhetsinnehavaren fortfarande inte utstädad och klar, och befinner sig dessutom på sitt jobb med nyckeln i sin ficka. Något som mäklargubben talar om för mig i hissen på väg upp, (som han förövrigt stannar på fel våning), med ett flin sträckt från öra till öra. Sedan lämnar han mig med ett nummer till den här personen som jag ska ringa, för att komma överens med henne och höra när hon kan tänkas bli klar. Lägenheten står just nu olåst men jag kan inte flytta in förrän hon har städat ur. Jag kan inte lämna något där förrän jag har en nyckel att låsa med och jag har ingen aning om när det blir eftersom människan tycks vägra svara när jag ringer! Sammanfattning: Jag är tjurig.

Det roligaste blir när jag, vilken minut som helst, kan få ett samtal om att min säng är framme och redo att levereras.

YippiekaYey Mothafucka!


Champagne supernova

Jag såg framför mig hur jag skulle vakna upp till en fantastiskt bekymmerslös måndag. Känna att stenen som legat fastnaglad över bröstet sedan så länge hade släppt och läpparna inte kunde sluta forma ett leende. Sedan skulle jag ha en oerhört produktiv dag där många punkter på listan skulle bli avklarade. Men. Saker blir sällan som man tänkt sig. Istället vaknade jag först klockan elva med en sprängande migränhuvudvärk. En del oroligheter, eller snarare en ovisshet inför framtiden, gör att stenen inte är lika tung, men fortfarande till viss del ligger kvar. Och det är ganska lätt att sluta le när diverse smärtstillande tabletter envisas med att inte fungera.  

Men. Jag vill inte klaga. Jag har för sjutton ingen rätt att klaga. För framtiden är oviss men det är jag som rår över den och jag väljer att se den från en ljus synvinkel. Energin som har brytits ned kommer inte komma tillbaka över en dag. Men den kommer. Och det är det viktigaste. Klockan fyra ska jag göra mitt första besök hos sjukgymnasten som förhoppnigsvis ska göra min rygg till en icke-trasig-sådan. Därefter ska jag åka och köpa en säng. Kanske en byrå. Möjligtvis provsitta en och annan soffa. På onsdag får jag nycklarna till min, läs min (!), lägenhet i Åre. Så ja, framtiden är ljus. Och om 16 dagar ska min hy bli mindre ljus på en strand i Karibien. Så huvudvärk och stenbumlingar kan slänga sig i en vägg. Life is good.

Min lördagkväll var också väldigt bra.


 


23 minuter

Klockan är 01.47. Jag har just sagt godnatt till min nöt och ligger i sängen med sömndruckna ögon. Lyssnar lite på vinden utanför. Tänker tillbaka på Moneybrothers spelning på Bygget igår. Hur tydligt Anders Wendins ögon speglar hans glädje för det han gör när han står på scenen. Och den respons han får för det. Så vill jag också ha det. Inte scenen, men passionen för det jag gör. Det är något att eftersträva.

Klockan är 01.53. Idag jobbade jag min allra sista dag på ICA Björnänge. Det är otroligt skönt även om det medför en viss melankolisk känsla. Det är vissa kundkontakter jag framförallt kommer att sakna. Och våra frukostraster. Och massagestolen.. Det var märkligt idag. Det är lite märkligt fortfarande. Men. Jag är fri.

Klockan är 02.02. Då får man önska sig något?

Klockan är 02.04. Jag är mätt efter en mini-firar-middag på Broken. Jag har stora förhoppningar inför framtiden. Inför hösten. Som nöten uttryckte sig; Det har porrsurfats kuddfodral och väggdekorer in absurdum alla redan. Vi kommer att få det mysigt.
 
Klockan är 02.10. Godnatt.



Peekaboo





Två dagar kvar. Sedan ska jag börja må bra igen.

jag.vill.ha.ett.playstation. har blivit måste.köpa.dammsugare.

Snart åker jag för att hämta upp Mathildahjärtat med vän och brummar mot Järpen. Nöten bjuder ju på middag ikväll. Det är ett fint vuxet beteende detta med middagsbjudningar. Det är tur att vi brummar tillbaka till Åre senare för att dra ned vuxenstämpeln en aning genom att dansa loss på Bygget. Vi har inte många tisdagar kvar nu. Det är förändringar förändringar förändringar som lurar bakom varje hörn. I helgen gick jag från noll lägenhet till två. Igår skrev jag på mitt första bostadskontrakt någonsin och nycklarna har jag i min hand om en vecka. Om tre dagar går jag från ett arbete till noll. Så förändringar, jao, det kan man säga. Om jag är glad? Jao, det kan man också säga!

lördag blir söndag



Trött. Men ganska tillfreds.

Åre.Johan.Godis.Carolina.Mathilda.Kaffe.Monopol.Kladdkaka.



A song plays on while the moon is hiding over me

Jag ligger i sängen och kikar igenom musikbiblioteket.
Hittar några bortglömda favoriter, lyssnar och blir kär på nytt.



Igårkväll var jag på Bygget och lyssnade, tittade och gillade Sugarplum Fairy. Tokdansade en stund som avslutning, åkte hem i någorlunda tid men lyckades ändå inte med att vakna i tid imorse. Pappa väckte mig och jag hade åtminstone en kvart på mig innan jobbet började. Men det har varit en dag med grus i ögonen. En regelbunden påfyllning av koffein men ändå några envisa gäspningar. I detta nu skulle jag kunna somna utan minsta problem. Vid närmare eftertanke ska jag tillåta mig själv att göra just så.  

Bara en parantes. (Svackan jag befunnit mig i på sistone börjar ändra form. Kurvan är på väg uppåt igen. Sakta men säkert. Det är stora förändringar i sikte och jag är mer än redo för dom. Ett telefonsamtal idag och det hela började kännas verkligt. Så. Jag somnar med ett trött leende på läpparna.)



I guess we're big and I guess we're small
If you think about it man you know we got it all
Cause we're all we got on this bouncing ball
And I love you free
I love you freely

No white.

Någon som kan tala om för mig varför min bloggheader envisas med att inte fungera?

Hata data.
Baah!


Nu önskar vi oss lite flyt.

Igår var en spännande dag. En såndärkortstubin-dag. Men en trevlig pannkaksfest på Källvägen lättade upp sinnet ganska bra under kvällskvisten. Tisdag på Bygget var dock lite väl påfrestande för psyket när folket visade sig vara ett väldigt irriterande släkte, dansandes till dåliga toner och där vi, irrandes mellan dansgolven, missade låtarna som normalt gör hela besöket. Klassikerna gick av utan oss. Men. Å andra sidan är det inte helt fel att sitta ihopkurad i ett hörn av Byggets många soffor, med sin finaste nöt och spåna på hur tiden ska fördrivas längs Guadeloupes vita sandstränder om bra precis en månad. Det är faktiskt inte alls fel. Vi kommer inte att ha en tråkig stund.


Två tredjedelar av middagsvärdarna bjöd på en dans


Innan dess är det dock saker som måste styras upp! Mitt liv efter två veckor på Guadeloupe som ett litet exempel. Ikväll tar jag med mig universitetskataloger redo att lämpas över på en klok storebror med sambo. Jag tänker att de ska ge mig de svar jag behöver för att bli säker. Håller de inte måttet hotar jag med mindre trevliga souvernirer från Västindien. En varan under sängen kanske...?  

Nu ska jag kika över min CV eftersom jag kommer att finnas under kategorin Arbetslös om 1½ vecka. (arbetssökande låter lite bättre?). Jag vill hemskt gärna se lönekontot fyllas på även i sommar så nu blir det till att ge sig ut på jakt. Speciellt om jag dessutom kommer att ha en hyra att betala. Fick nämligen nos på en liten lägenhet i byn som ska tittas på imorgon förmiddag. Nu börjar det hända saker! Det är skönt.
Jävligt skönt. (ursäkta språket)

Ensåndärlikgiltigmåndag.

Tid tickar snabbt. Jag sitter och biter på resterna av gårdagkvällens biogodis och inser att det visst var en vecka sedan jag var här och skrev sist. Jag har varit ledig i fem dagar och kanske haft all tid i världen, men valt att lägga den på annat. Som exempel har det blivit fyra dagars finfin skidåkning och lapande av sol. En perfekt bästisch-middag på Broken med ett efterföljande Dahlboms-besök och en lördagsnatt dansandes på Bygget. Det har varvats med en del filmtittande hemma och i biostolen, ett flertal fikastunder och lite världscup-engagemang. Det har varit fina dagar och en fantastisk helg. Idag är en lite mindre fantastisk dag, både vädermässigt och humörmässigt, vilket istället riktar fokus på det som komma skall. Imorgon kväll. Till helgen. Om två veckor. Om fyra veckor.

Nu ska jag ta tag i mitt Himalaya av tvätt, göra min hals en tjänst och brygga lite te och sedan ta en djupdykning in i universitetsvärlden. Den om något får mig att känna mig liten. Väldigt liten.


Såhär liten?


I QUIT!

Då var det bestämt. Jag har mitt jobb kvar mars månad ut och sedan slutar jag. Eftersom jag är ledig halva denna vecka, betyder det endast 11 jobbdagar kvar innan jag säger tack för mig och lämnar in ica-byxor och portnyckel. Det känns surrealistiskt just nu. Jag har sagt upp mig. På riktigt. Utan någon egentlig plan för vad som komma skall och utan något nytt jobb i sikte. Men det känns otroligt skönt. Ja. Jag behöver det här.

Som någon sa i telefonen för en stund sedan. Folk borde säga upp sig oftare. Grattis till mig!


The truth hurts. Our lies worse.

I onsdags hade jag ett fyrtiofem minuter långt möte med min chef där jag var.. brutalt ärlig. Ett sådant möte där han blev tystare och tystare ju mer jag pratade och där jag, en gång för alla, konstaterade att jag inte kommer att jobba kvar.
Det är en oerhört märklig känsla att, som tjugoåring och liten anställd, sitta och påpeka brister hos sin chef. Att titta någon i ögonen och tala om att respekten för personen i fråga har försvunnit. Det kan mycket väl vara något av det jobbigaste jag har gjort. Men det var en lättnad att få det sagt och jag är glad att jag gjorde det. Det känns bättre att sluta när jag vet att han har blivit medveten om problemen. Där han förhoppningsvis förstår innebörden och konsekvenserna av sitt beteende. För hans egen skull, men framförallt för personalen som jobbar kvar.
Efteråt jobbade jag klart för dagen och han pratade vidare med andra ur personalskaran. Vi pratade en stund till, jag gick hem och han satt kvar med en lång lista med punkter att bearbeta. Det var i onsdags. Idag är det söndag och jag har inte jobbat sedan dess.

Imorgon ska jag gå dit igen. Om den vidare diskussionen inte leder till att jag slutar imorgon, kommer jag troligtvis att jobba kvar mars ut. Min motivation för att jobba kvar är egentligen som bortblåst, men efter fyra år på en arbetsplats är det tråkigt att sluta på det sättet. Det blir så abrupt. Jag vill kunna räkna ned dagarna och sedan jobba min sista dag. Säga hejdå till kunderna och bjuda personalen på tårta..
Men. Det bestäms imorgon. Idag glömmer jag det och fokuserar på saker som bikinihandlande på nätet. Jag har två stundande veckor i Karibien som kräver det!

toast skagen och rimmad lax

Det blev en middag på TT:s ikväll. Precis lagom trevligt med familj och vänner. En i sällskapet lämnade oss dock för att ge sig ut i natten och försöka sig på rollen som Batman. Det räckte tydligen med två glas vin innan självinsikten började vandra vidare till nya höjder.. Om en blond grabb ses springades längs byns gator inatt med Batmansignaturen ekandes - Ta gärna en bild. Det skulle vara mäkta underhållande att se. Om inte annat kan det användas som utpressningsmaterial vid väl valda tillfällen i framtiden.


Nu ska jag drömma mig bort till Karibien. Vi ses, kontrastartat, i backen imorgonbitti. Godnatt!

Just nu vill jag


Ett.
Klättra upp på hustaket och skrika utav bara helvete.


Två. Sätta mig på golvet och gråta.


Tre. Lägga mig och sova.

En lördagsförmiddag


Sol.


Nöt
.

Fluff.



Världens bästa kombination.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0