Hanna

Tid tickar snabbt. Jag sitter och biter på resterna av gårdagkvällens biogodis och inser att det visst var en vecka sedan jag var här och skrev sist. Jag har varit ledig i fem dagar och kanske haft all tid i världen, men valt att lägga den på annat. Som exempel har det blivit fyra dagars finfin skidåkning och lapande av sol. En perfekt bästisch-middag på Broken med ett efterföljande Dahlboms-besök och en lördagsnatt dansandes på Bygget. Det har varvats med en del filmtittande hemma och i biostolen, ett flertal fikastunder och lite världscup-engagemang. Det har varit fina dagar och en fantastisk helg. Idag är en lite mindre fantastisk dag, både vädermässigt och humörmässigt, vilket istället riktar fokus på det som komma skall. Imorgon kväll. Till helgen. Om två veckor. Om fyra veckor.

Nu ska jag ta tag i mitt Himalaya av tvätt, göra min hals en tjänst och brygga lite te och sedan ta en djupdykning in i universitetsvärlden. Den om något får mig att känna mig liten. Väldigt liten.


Såhär liten?