Hanna

Jag såg framför mig hur jag skulle vakna upp till en fantastiskt bekymmerslös måndag. Känna att stenen som legat fastnaglad över bröstet sedan så länge hade släppt och läpparna inte kunde sluta forma ett leende. Sedan skulle jag ha en oerhört produktiv dag där många punkter på listan skulle bli avklarade. Men. Saker blir sällan som man tänkt sig. Istället vaknade jag först klockan elva med en sprängande migränhuvudvärk. En del oroligheter, eller snarare en ovisshet inför framtiden, gör att stenen inte är lika tung, men fortfarande till viss del ligger kvar. Och det är ganska lätt att sluta le när diverse smärtstillande tabletter envisas med att inte fungera.  

Men. Jag vill inte klaga. Jag har för sjutton ingen rätt att klaga. För framtiden är oviss men det är jag som rår över den och jag väljer att se den från en ljus synvinkel. Energin som har brytits ned kommer inte komma tillbaka över en dag. Men den kommer. Och det är det viktigaste. Klockan fyra ska jag göra mitt första besök hos sjukgymnasten som förhoppnigsvis ska göra min rygg till en icke-trasig-sådan. Därefter ska jag åka och köpa en säng. Kanske en byrå. Möjligtvis provsitta en och annan soffa. På onsdag får jag nycklarna till min, läs min (!), lägenhet i Åre. Så ja, framtiden är ljus. Och om 16 dagar ska min hy bli mindre ljus på en strand i Karibien. Så huvudvärk och stenbumlingar kan slänga sig i en vägg. Life is good.

Klockan är 01.47. Jag har just sagt godnatt till min nöt och ligger i sängen med sömndruckna ögon. Lyssnar lite på vinden utanför. Tänker tillbaka på Moneybrothers spelning på Bygget igår. Hur tydligt Anders Wendins ögon speglar hans glädje för det han gör när han står på scenen. Och den respons han får för det. Så vill jag också ha det. Inte scenen, men passionen för det jag gör. Det är något att eftersträva.

Klockan är 01.53. Idag jobbade jag min allra sista dag på ICA Björnänge. Det är otroligt skönt även om det medför en viss melankolisk känsla. Det är vissa kundkontakter jag framförallt kommer att sakna. Och våra frukostraster. Och massagestolen.. Det var märkligt idag. Det är lite märkligt fortfarande. Men. Jag är fri.

Klockan är 02.02. Då får man önska sig något?

Klockan är 02.04. Jag är mätt efter en mini-firar-middag på Broken. Jag har stora förhoppningar inför framtiden. Inför hösten. Som nöten uttryckte sig; Det har porrsurfats kuddfodral och väggdekorer in absurdum alla redan. Vi kommer att få det mysigt.
 
Klockan är 02.10. Godnatt.

Någon som kan tala om för mig varför min bloggheader envisas med att inte fungera?

Då var det bestämt. Jag har mitt jobb kvar mars månad ut och sedan slutar jag. Eftersom jag är ledig halva denna vecka, betyder det endast 11 jobbdagar kvar innan jag säger tack för mig och lämnar in ica-byxor och portnyckel. Det känns surrealistiskt just nu. Jag har sagt upp mig. På riktigt. Utan någon egentlig plan för vad som komma skall och utan något nytt jobb i sikte. Men det känns otroligt skönt. Ja. Jag behöver det här.

Som någon sa i telefonen för en stund sedan. Folk borde säga upp sig oftare. Grattis till mig!

Det blev en middag på TT:s ikväll. Precis lagom trevligt med familj och vänner. En i sällskapet lämnade oss dock för att ge sig ut i natten och försöka sig på rollen som Batman. Det räckte tydligen med två glas vin innan självinsikten började vandra vidare till nya höjder.. Om en blond grabb ses springades längs byns gator inatt med Batmansignaturen ekandes - Ta gärna en bild. Det skulle vara mäkta underhållande att se. Om inte annat kan det användas som utpressningsmaterial vid väl valda tillfällen i framtiden.