Hanna

Jag är lyckligt lottad. Klockan är tre på tisdagsnatten och jag har precis kommit hem från Bygget och veckans dansa-benen-av-sig-med-sina-favoriter-natt. Det var förvånansvärt lite folk för att vara vecka 9 men platsen på golvet var ändå inte riktigt stor nog för att undvika en viss irritation över närgående, slafsigt studsande människor. Men trots det, och trots att musiken var lite av en besvikelse just ikväll, är jag glad. Jag har världens finaste vän. En vän som alltid skrattar med mig. Om så vill, även åt mig. Som skickar sms bara för att visa att jag finns i tankarna. Som värmer med kramar i stunder när de behövs som mest. Och likagärna därimellan. En vän som ger mig orden när jag själv inte kan hitta dom. En vän som alltid finns. Det är den största tryggheten jag har i mitt liv just nu. En vän som kommer med en goodiebag fylld med energi, fina ord och söta presenter på en helt vanlig, grå tisdag. En vän som alltid finns. Tack.