Greetings from the top!

En timme tidigare än vad schemat sa, blev jag upphämtad på jobbet av en goggles-prydd Nöt idag. Skutan kallade och det blev den tredje helt fantastiska skiddagen i rad. Det gör att det här blir samma typ av inlägg som tidigare. Samma typ av bilder. Men å andra sidan handlar den här bloggen om mitt liv. ...Och just nu lever jag i ett vykort. Ett sagolikt sådant.







En knacklig mobilkamera lyckas sisådär med att förmedla känslan som infinner sig när man står på gnistrande vit snö under en knallblå himmel, med solens värme i ansiktet och blicken fladdrandes ut över dalen. Den gör sitt bästa. Men jag är född i Åre, har spenderat tjugo vintrar här och att bli hemmablind är så väldigt lätt. Men dagar som dessa, dagar som de tre senaste som passerat. Då är jag inte hemmablind. Då uppskattar jag varje minut. Jag gör mig själv medveten om att nästa vinter möjligen kommer att spenderas på annan ort och att dessa dagar kommer passera utan min närvaro. Därför får ni stå ut med inlägg som dessa. Den här vintern tar jag inte förgiven. Den här vintern ska jag komma ihåg när jag möjligen sitter i en liten lägenhet i Stockholm med regnet smattrandes mot fönstret och får snörapporter från de som fortfarande är här.

Kommentarer
Postat av: AMANDA

sno sno sno

Det kanns overkligt pa nagot vis.

2009-02-04 @ 14:00:40
URL: http://amandas.blogg.se/
Postat av: AMANDA

sno sno sno

Det kanns sa overkligt.

2009-02-04 @ 14:03:51
URL: http://amandas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0