Hanna

Spinning var på schemat ikväll. Första gången för mig på länge med Thomas som instruktör. Jag hade ett vagt minne av att han alltid lyckades ta musten ur en rejält under sista låten på passet, men det var i sin rim och reson. Man överlevde. Men Therese varnade mig och talade om att han visst tuffat till sig lite. Blivit lite hårdare. Lite värre. Lite ondare. Jaja, tänkte jag. Det ordnar sig. Passet drog igång och sista låten närmade sig. Jag drack lite vatten. Skakade lite på armarna. Andades. Hämtade energi. Vad gjorde Therese? Jo, hon vände sig om, tittade på mig och yttrade orden "Välkommen till helvetet!"

Gulp.


Jag kan säga såhär. Det där var inte i sin rim och reson. Det där var inte inom mänskliga gränser.
Blodsmak i munnen har fått en helt ny innebörd ikväll!

Jag längtar redan till nästa måndag.