Hanna

Idag har himlen varit blå, solen har gassat och jag har varit ledig. Har jag haft en idyllisk dag ute kanske? N.ä. Jag har suttit inomhus, invirad i en filt med antingen en bok under näsan eller en film på tv:n och en tekopp fastvuxen i min hand. Precis som jag gjort hela helgen sedan min chef skickade hem mig klockan tre i lördags eftermiddag med orden "Du ser ju inte direkt färggrann ut om jag säger så". Fint väder och helledig dag har inte varit två saker som kombinerat sig särskilt ofta under vintern, men idag hände det. Det är ödets ironi det. Universum konspirerar emot mig. K har tydligen bevis. Trevligt att vara utvald..

Eftermiddagen har också ägnats åt att förse Kajsanöten med musik. Tydligen har jag börjat ses som ett musikbibliotek bland mina vänner. Jag vet inte hur många låtar jag har på datorn men jag skulle tippa på strax över 2 000. Det är egentligen rätt lite om man jämför med många andra men visserligen ökar det för varje dag som går. En dag utan musik existerar inte i mitt liv. Det betyder väldigt mycket för mig, och det utan att jag vare sig kan sjunga eller dansa. Det är ett intresse och kanske också anledningen till varför tiden kan springa iväg fort om jag råkar sätta foten i en mysig skivaffär. Då pratar jag inte om en skivavdelning à la Åhléns som är rent utav förskräcklig. Det ska vara mörkt och trångt med överfulla hyllor. Musikfrälst personal som inte kan låta bli att skriva små lappar med egna tips och kan prata på och på om diverse genrer och artister och som älskar om man frågar efter något oväntat. Ja, det är så det ska vara och tydligen ska det finnas något liknande i D.C. där jag har känslan av att jag och J kommer få några timmar att gå förbi. Det blir något att se fram emot.

Jag kanske ska söka jobb i en skivaffär?