Hanna

Ursäkta den dåliga uppdateringen men jag har inte haft ro att sätta mig vid datorn. Min vecka har kanske inte varit en av dom bästa. Efter att ha hållit mig inne i tre-fyra dagar kände jag mig mycket bättre i förkylningen i onsdags, men då åkte hela familjen till Sandviken för begravning av min mammas moster. Det var en väldigt fin begravning och en väldigt känslosam och jobbig sådan. Självklart är sorgen stor för henne som alltid har funnits där, men sorgen blir så mycket större när man ser de riktigt närståendes söndergråtna ögon. Jag kan inte hjälpa det men jag gråter för dom. När hennes fyra söner sedan ställer sig vid kistan i slutet och gör sig redo för att bära ut henne med prästens ord "Hon har ju burit er, så självklart ska ni få bära henne" och den yngste 40-årige sonen, söndergråten i hela ansiktet, tittar ner på kistan och viskar "Hejdå mamma". Ja, då gråter jag för honom. Men det är en lättnad när det är över och det är skönt att veta att hon fick precis som hon ville ha det. Hon planerade sin egen begravning och då kan det inte bli bättre än precis så som det var.

Vi åkte hem i fredags och jag mådde sämre igen. I lördags masade jag mig ändå till jobbet och möttes av en väsande chef som jag tydligen har smittat och som inte haft någon röst på hela veckan. Jag blev så småningom hemskickad igen och fick stanna inne resten av påskhelgen när alla andra var ute och njöt av den länge gömda solen som nu aldrig verkade gå i moln. Sedan blir jag förbannad på mig själv för att jag tycker att jag har det så hemskt när jag egentligen inte har den minsta rätten att klaga. Och så får jag dåligt samvete och ja, det stora hela blir inte så mycket bättre än så.. .

Igår vann jag iallafall Super-Yatzy med en rekordomgång. Inte ett enda streck, 100p i bonus och 100p i yatzy och till sist en plupp till godo. Det var väl helgens höjdpunkt. T fick varken eller och var inte lika glad. Hon visste inte att vi tar väldigt allvarligt på Super-Yatzy i vår familj, men det blev hon minsann medveten om nu.