Hanna

Dagarna i stan blev som väntat bra och mysiga. Vi gav upp bion och nöjde oss med tevesoffan men det var nog lika bra. Det ger en viss känsla när man sitter och tittar på Sanningen om Size Zero och ser denna kvinnas plågade ansiktsuttryck och längtan efter mat, samtidigt som man proppar sin egen mage full med diverse godis-sorter. Man känner sig stark som vågar stå emot det nya idealet. Ja, stark. Vilken otrolig självdisciplin som fanns i soffan där vi satt i många timmar. Imponerande är ordet vi alla letar efter.
Dagarna blev ännu bättre eftersom alla mina inköp var på rea. Det har nog aldrig hänt mig förut. Jag är tyvärr formad så att jag går raka vägen till hyllan med ej rea-skylten och kastar långa, arga blickar på alla andra som står och ler vid reavarorna. Dom jävlarna tänker jag. Men i onsdags var jag också en sån jävel. Yieees.

Jag har också skvätt ner ett flertal stackars människor som gick på sidan av vägen när jag kom brummande förbi med Kajsas ljudeffekter i öronen. Sedan, någon mil från Ösd, upptäckt att det nästan inte är någon bensin kvar i bilen och bett och bett och bett att bensinen skulle räcka med ett upprepande mantra hela vägen från Järpen då den elaka och så obarmhärtiga bensinlampan lös argt hela vägen hem. Bensinstopp på E14.. helst inte va.



Ikväll ska jag följa med Kajsanöten som jag tror har missförstått användandet av ordet 'wingman'. Jag ska också döda henne eftersom hon tvingar med mig på en BWO-spelning. Men jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa och ska följa med ändå.
Det är riktig vänskap det.