Hanna

Det är minus 20 grader ute. Det är frysa-näsan-av-sig-väder. Men jag älskar det. Träden är frostigt vackra och som tagna ur en vintersaga. Luften är friskare än någon Vicks-reklam någonsin propsat på och snön knarrar fint under skorna. Det är andra advent och söndagen har återigen spenderats i Barkboet som nu är nystädat och julpyntat. Bord har torkats, golv har dammsugits och överflöd av saker har stoppats undan i gömmorna. Stjärnor har hängts upp, ljus har tänts, tomtar har hoppat fram och nejlikor har hittat apelsiner. Allt i mycket goda vänners lag.

Igår togs första svängarna i pisten för den här vintersäsongen och trots att jag för tillfället inte är så genomlycklig som jag vill vara är jag ändock glad över att jag bor där jag bor med naturen runt hörnet och vännerna inpå. Jag är också glad att vi är 20 år gamla, men så mer än gärna sitter hemma en lördagkväll med god mat, efterrätt och har hisnande konversationer om bläckfiskar och maneter. Det är de små tingen i livet som betyder mest. Jao.