Hanna

Jag är hes, hostig och röd i ansiktet. Det är precis så smickrande och vackert som det låter. Jag lovar.

Att inte kunna prata normalt är lite problematiskt när man jobbar på en ica-butik. Jag tror på något vis att det är extra problematiskt just på den ica-butik jag jobbar på. Många känner igen mig. De tar en titt på mig ihopsjunken i en gigantisk blå ica-tröja (Ja, den är så gigantisk att tröjans axlar befinner sig vid mina armbågar..), ser tröttheten lysa igenom och hör att jag inte kan prata. Men frågar de om jag är sjuk? Nähä då. De frågar om jag har vart ute o festat för hårt. JAG HAR EN FÖRKYLNING ORSAKAD AV ETT VIRUS hojtar jag inombords men ut kommer dock endast ett litet pip. Det är inte lätt när det är så svårt. 
Hanna och jag skrämde förövrigt bort en kund idag. Igen. Det börjar hända lite då och då numera. Scenariot innehöll en geting, jag med en ihoprullad tidning, en skrattande Hanna bakom kassan och en lite skrämd kund med mycket förvirrad blick. Han sprang ut när jag låg skrattandes (kraxandes) över en stol med tårar i ögonen och Hanna låg likadan några meter bakom..

Några timmar senare låg jag exakt likadant igen, men denna gång över några hundmatspåsar. Fast då med lite mer andnöd och en smärre hjärtattack. Att någon hoppar fram bakom en dörr kommer att bli min död en dag. Det säger jag med största säkerhet. Undrar vad det står i dödsrunan då?