Strepto - freakin - Kocker
Jag åkte till östersund i måndags efter jobbet, i godan tro att min lilla förkylning var på väg att försvinna. Hej och hå så fel man kunde ha. Vaknade upp i lägenheten på tisdag morgon fullt redo och beredd att dö. Nej, jag överdriver faktiskt inte. Faktum är att jag just i denna stund fortfarande känner för att lägga mig ner och dö. Men det ska jag inte. Inte än.
En sväng på sjukan igår visade att jag har fått streptokocker a.k.a. halsfluss. Antibiotika kommer nu vara min följeslagare för de kommande tio dagarna. Antibiotika och Alvedon. My new best friends.
Det roliga i det hela är att det kan vara min hund som har smittat mig. Ja. MIN HUND. Hon var nämligen på djursjukhuset igår, där dom sett att hon har akut tonsillit.
Enligt läkaren har vi människor streptokocker A, medan hundar kanske har streptokocker C eller G. Manicken som visar om man har streptokocker tog väldigt lång tid på sig när jag kollades, vilket är ett tecken på att jag kanske inte har streptokocker A, utan kanske C eller G. 
Tack Wilma. Verkligen.
Nu ska jag gå och dricka tekopp nummer 17 för dagen. Det är sjukt jobbigt att stålsätta sig varje gång man måste svälja. För santaaana vad ont det gör!
Soundtracket för dagen får bara därför bli The drugs don't work - The Verve.
Nu va jag lite rolig också.
hahahah, go Wilma! Eller.. jag menar..alltså.. jag är ju verkligen på din sida Honeybun! Fast..liiiite kul är det ju att din hund smittat dig. Mihihihi ^^
Wilmababy.
Och halsfluss är spännande. man tror ju verkligen att man ska dö faktiskt. Love that feeling. När man knappt kan andas för att luften gör ont i halsen. mmmm. Tasty shit.
