Hanna

Jag är en väldigt hemkär person, vilket betyder att jag alltid känner mig som tryggast när jag är just hemma. Det betyder inte att jag ogillar att vara ifrån mitt hem, snarare tvärtom. Men många gånger är det skönt att bara få komma hem och vara hemma. Men något som slog mig häromdan är att jag har ett särskilt rum som jag alltid drar mig till när det handlar om att få utspel för diverse känslor. Det är det här rummet som uppenbarligen är min tryggaste plats. Det som kanske är lite oväntat är att det här rummet är mitt badrum. Mitt lilla badrum. Det handlar nu inte om att sitta på toan, utan kanske på golvet. Varje gång jag blir arg och förbannad kan jag många gånger välja bort att slå i dörren och spela bullets for my valentine så högt att väggarna skakar och istället låsa in mig på toan. När jag är ledsen och känner för att gömma mig, gråter jag alltid sittandes på badrumsgolvet. Är jag nervös och orolig tar jag djupa andetag lutandes mot handfatet och behöver jag ta ett snack med mig själv sker det alltid via badrumsspegeln. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det här, och varför jag tycker om att låsa in mig på toaletten av alla ställen? Jag vet inte om det är ett sunt beteende och egentligen skulle jag kanske hålla det för mig själv.. Men jag tycker att det är ganska roligt att jag av någon anledning just valt badrummet. Därför måste jag fråga om det är någon av er som har en speciell plats ni brukar dra er till eller om jag är ensam i det här? 
Är jag ensam om det här kommer jag snart att befinna mig i badrummet igen.


  
Idag fyller förövrigt min bror år. Det betyder tårta. Kakor. Säkert tårta igen. Det är ett riktigt fatcamp här hemma idag. Med betoningen på fat. Men det glömmer man. Det är gott.


Climb up, up in the trees. Every chance that you get is a chance you seize. How long am I gonna stand with my head stuck under the sand?