Hanna

Idag har det varit tidig julklappsutdelning. Jag har fått årets första julklapp. Det är en bild på en man som jag inte riktigt tycker om. Faktiskt ogillar ganska starkt. Personen jag har fått den av, det vill säga Jannike, är mycket väl medveten om mitt ogillande, och tydligen numera även mannen i fråga själv! Det handlar om Robert Knepper. Det handlar om T-Bag.

Men jag älskar den. Trots motivbilden. Och jag älskar personen jag fått den av.
Trots motivbilden.


"To Hanna. Don't be scared!   Robert Knepper / T-Bag!"


Tillsammans med Beatles och Elvis. Han är i gott sällskap.

Just nu känner jag mig dock ganska...knockad. Jag är glad och bedrövad på samma gång. Det är en jobbig känsla. Anledningen är 3 personer. Mina allra närmaste vänner. Det är dom bästa människorna i hela världen. Jag behöver inte träffa någon annan för att veta det.
Jag vet det redan och jag känner mig väldigt lyckligt lottad.
Men sen inser jag att jag blir lämnad och snart även lämnar själv. Därför forsade tårarna nerför kinderna på mig igår kväll och jag har en känsla av att det kommer att komma många fler sådana kvällar framöver. Kanske ikväll igen. Men framförallt på lördag.
Det är jobbigt. Roligt och underbart och fantastiskt men så fruktansvärt jobbigt.

Jag tror att ni vet vad jag menar.